Hågar i min röda ungdom då man bevistade ett partimöte på den tiden då det ännu fanns en folkrörelsesolidaritet inom det politiska livet bland alla partier.
Då mötet närmade sig sitt slut var det en lotteriansvarig som i skepnad av en ärrad kämpe tog fram en låda med lotter och med självklarhet framförde budskapet att vi närvarande medlemmar skulle göra ytterligare en liten insats för partiet och demokratin.
Detta var en glädjens offerhandling i likhet med änkans skärv fjärran från dagens braskande och vinstdrivande spelbolag med tillgång till tv-reklam och allehanda sofistikerad hjärtlös påverkan förutan ideell identitet. Det handlingssättet lockar i många fall och skapar ett spelberoende till fördärv för många olyckliga i väntan på en alltför sällsynt storvinst efter det att spelbolaget i sina vinstplaner lockar till ytterligare lottköp då spelbolaget gagnar sig själv i sina vinstplaner för att tillskapa större vinster på den kommersiella marknaden.
Att förväxla detta arbetssätt och helt kommersiella intressen med den lotteriverksamhet som hjälper till att stärka kassan på ideella föreningar i hela skalan från kyrkliga syföreningar, knattefotboll, frimärksklubbar med flera är förutan jämförelse.
Att taga upp frågan om försämringar för ideella föreningar i landets högsta beslutande organ tyder på bristande insikt och missunnsamhet och ett direkt sabelhugg mot alla ideellt kämpande föreningar och sammanslutningar i vårt land.
Leif Daun
Stranninge
Nu för tiden gråsosse