I ett halvt sekel har Unescos Världsarvskonvention bidragit till att skydda och bevara omistliga kultur- och naturvärden, där inte minst Grimeton Radiostation Varberg, ingår. Nu när konventionen fyller 50 år, konstaterar vi att världsarven befinner sig under starka och konkreta hot på flera håll. Det är viktigt att vi samlas och agerar för deras bevarande, internationellt, nationellt samt lokalt.
Världsarven är betydelsefulla platser som vittnar om människans och jordens historia. De ger mening, identitet och sammanhang åt många människor.
När Världsarvskonventionen antogs år 1972, lyftes det ömsesidiga beroendet mellan natur och kultur fram. Man kom överens om att skydda jordens mest värdefulla natur- och kulturmiljöer från förfall och förstörelse samt bidra till deras återuppbyggnad. Platser som till exempel Angkor Wat i Kambodja och nationalparken Sangay i Ecuador har genom insatser från Unesco kunnat avföras från listan med hotade världsarv. Vissa platser är helt enkelt så viktiga för hela mänskligheten att världen behöver värna om dem gemensamt.
Med tiden har världsarven fått en allt viktigare roll som plattformar för hållbar utveckling och för att medverka till internationellt samarbete och fred. Idag ser vi växande hot mot världsarven i form av naturkatastrofer, klimatförändringar, exploatering, konflikter och krig. I Ukraina finns en oro för att något av de sju ukrainska världsarven kan skadas – varav ett, Struves Meridianbåge, går genom Sverige och flera andra länder. I Syrien har sex av landets världsarv förts upp på listan över hotade världsarv sedan kriget i området startade.
Idag finns 1 154 världsarv i 167 länder varav 15 i Sverige. De skiljer sig utifrån typ av kultur- och naturvärden, men det som gör dem världsunika är att de är enastående och representativa platser.
Ett exempel är Grimeton Radiostation som byggdes för 100 år sedan. Sverige hade under första världskriget svårt att hålla kontakt med omvärlden. Vi var beroende av andra nationer, vars infrastruktur saboterades i kriget. Behovet av egna, pålitliga kommunikationssystem blev då tydligt och föranledde bygget av en högteknologisk anläggning i Varberg. I Göteborg hanterades telegrammen medan mottagarstationen låg i Kungsbacka. Sedan 2004 är Grimeton Radiostation världsarv och förmedlar kunskap om hur den världsomspännande, trådlösa kommunikation vi tar för givet idag började.
Sverige ska bevara och tillgängliggöra sina världsarv för nuvarande och kommande generationer. Ett åtagande som i radiostationens fall kräver stora resurser gällande vård, men lika viktigt – möjlighet att göra platsen mer tillgänglig samt att sprida kunskap. Detta arbete har intensifierats de senaste åren tack vare gemensamma krafter.
Att världsarven bevaras, utvecklas och noggrant följs upp är för människan inte bara en viktig backspegel, utan här kan också samhällsförändringar och klimatpåverkan uppmärksammas i realtid. På så sätt kan världsarven liknas vid kanariefåglar i gruvan, som varnar för det som är på väg att ske.
Det finns en inneboende kraft i idén om ett gemensamt arv bortom nationernas gränser. För att inte mista detta behöver vi samlas och ta ansvar för världsarvens utmaningar nu och i framtiden.
Lena Sommestad
ordförande Svenska Unescorådet
Camilla Lugnet
vd Stiftelsen Världsarvet Grimeton
Lena Landström
ordförande Världsarv i Sverige
Riksantikvarieämbetet