Historien går igen på något märkligt sätt och uppvisar samma beteende mönster hos människor. Under 1800-talets industrialisering växte krav på jämlikhet fram och folk protesterade mot svält och elände. Krav på demokrati och allmän rösträtt bemöttes hårt från de privilegierade i samhället både med lagstiftning, fängelsestraff och militär. Propagandan om att kommunister och socialister hotade samhället i grunden och kungamakten gick i spetsen för detta. Vid varje social reform under 1900-talet har kommunistspöket dykt upp i olika former när de privilegierades välfärd hotats. Klassamhället är ju i allra högsta grad levande i dag och vid varje protest mot villkoren kommer kommunisthotet fram och kallas extremism. Invandrare kallas för vänsterns röstboskap, klimataktivister för vänstervridna, miljömuppar och terrorister, arbetslösa och sjuka för bidragsparasiter. När det protesteras mot slakten av människor i Gaza och på Västbanken anklagas genast vänstern för att gå terroristernas ärende och att partierna är infiltrerade av islamister.
Det är samma propaganda i olika former för att tysta opposition mot orättvisor och krav på jämlikhet som historiens högernationalister använde. Det som skiljer är att budskapet trummas ut via sociala medier med en enorm genomslagskraft och väcker hatet och den slumrande fascisten i den nationalistiska själen. Att vi hedrar nazisternas offer under andra världskriget och att judar i Sverige är utsatta används också i ett smutsigt politiskt spel. Det blir tydligt att det inte står rätt till när ett parti med rötter i nazismen åker till Israel för att visa sitt stöd i utrotningskriget i Gaza.
I historiens vingslag har vi vandrat genom politisk demokrati till social demokrati vidare mot liberal demokrati för att nu öppna dörren nationalistisk demokrati. Men har vi inte varit där förut i historien och är det en utveckling av demokratin eller en avveckling?
Vart är vi på väg?