Så fort jag ser färgen orange påminner den mig om en mix av doften av jordbruk och överkokt wienerkorv. Det låter kanske inte så trevligt men det är en skön, positiv känsla som sköljer över mig. Att själva åsynen av en färg kan påverka en så mycket.
När jag växte upp var mina föräldrar världsmästare på att skaffa alternativa inkomster utanför sina vanliga jobb. Ett sätt var att åka runt på auktioner som arrangerades ute på landsbygden i samband med försäljning av gårdar eller det vanligaste, försäljning av dödsbon på plats. Det brukade vara stor uppslutning och det som rönte mest intresse hos mina föräldrar var konst, alster från Halmstadgruppen var det de kunde bäst och således det som de fokuserade på.
Men det kunde ju naturligtvis vara många mil och många timmar som lades på ingenting de tillfällen när det inte fanns något fynd. Så de kom på en kompletterande inkomstkälla.
Bakom den skraltiga vita Mercedesen (som jag alltid blev åksjuk i), hade vi en stor orange korvvagn på släp. I all sin enkelhet var det en perfekt idé. Under själva visningen var lille Roger första korvuppläggare samtidigt som mamma eller pappa tog betalt. Jag var den snabbaste sexåriga korvuppläggaren söder om polcirkeln och det var ett roligt jobb i högt tempo. Efter ett tag fick jag ta plats vid kassan och det visade sig att jag även kunde kränga korv. Första mattelektionerna i mitt liv fick jag alltså i en orange korvvagn någonstans på det småländska höglandet.
Under själva auktionen stängde vi korvvagnen och spanade efter bortglömda godbitar på konstfronten. Kanske inte jag i och för sig, jag brukade sitta och mumsa på överblivna korvar.
Just vår gamla orangea korvvagn är ofta en inspirationskälla för mig. Att kunna göra en bra sak bättre, att effektivisera på ett fantasifullt och roligt sätt. Det är fasen i mig en konstform bara det.
Och det är också skälet till att färgen orange påminner mig om överkokt wienerkorv.
Ta hand om er och sätt på er och era barn reflexer!
