Så kom den igen, årets mörkaste fredag. Dagen då butiksägare spär på novembermörkret tills deras prissänkningar lyser starkt nog i skyltfönsterna. På nätet spreds än en gång bilder på armbågande, andfådda amerikaner alla jagandes efter samma nedsatta surroundljudsystem och på hemmaplan stod direktörer än en gång i tv och spådde glatt hur just den här fredagen nog skulle bli den svartaste någonsin.
”Nu ska vi höra vad vanligt folk tycker om Black Friday” hörde jag ett nyhetsankare säga innan hon lämnade över till en lokalreporter på stan – för det är ju vida känt att folk som råkar befinna sig i stadskärnor klockan 10:30 på fredagar är just vanligt.
Det helt vanliga folket bakom reporterns mick möttes till en början av helt vanliga frågor såsom ”Gillar du Black Friday?” och ”Har du gjort något kap idag?”, men ganska snart tog allt en ovanligare vändning. När reportern frågade ”Hur tänker du kring det här med klimatet då?” frös det vanliga folket till i exakt så många sekunder det tar att bokstavera ordet ”glädjedödare”.
Trots att Black Friday i år inföll fyra månader efter Overshoot Day – alltså dagen då vi människor konsumerat upp de naturresurser jorden mäktar med att producera per år och vi istället börjar låna resurser från framtida generationer – så verkade ingen av de vanliga ha sett den frågan komma. Likväl svarade allihop på exakt samma sätt; ”Ja, jag vet att det är dåligt – men jag handlar ändå”.
Jag förstod det vanliga folket. Det skulle förmodligen krävas en mindre personlig lockdown för att helt undvika svarta prislappar, reklamskyltar, banderoller och ballonger den här tiden av året och ingen kan klandra någon för att ha fallit offer för företagens svarta reklamknep. Nej, det är snarare företagen som konstant eldar på och driver överkonsumtionen som borde ta sig en rejäl titt i spegeln. Att ta sig en rejäl titt i deras skyltfönster i fredags blev nämligen ingen klokare av.
Det var som att hela Black Friday fått vattkoppor. Gröna vattkoppor. För nästan varje skyltfönster var liksom grönprickigt av klistermärken och lappar som skulle övertyga kunder om hur miljövänligt det var att överkonsumera i just deras butik. Vattkoppor var det alltså inte. Innan jag hann ringa 1177 förstod jag att det rörde sig om långt gången greenwashing istället. Några procent ekologisk bomull hit, några knyckta Greta-citat dit, ett gäng bilder på glada barn här, grafer över skenande konsumtion där. Allt i hopp om att, en gnutta kontraproduktivt kan tyckas, öka konsumtionen.
Lite som att det direktörerna egentligen ville säga var ”Ja, vi vet att det är dåligt – men vi rear ut planeten ändå”. Så gick den igen, årets mörkaste fredag.
