Förra veckan fyllde jag femtiofyra år. Om någon hade frågat mig för halva mitt liv sedan, hur det skulle kännas att vara dubbelt så gammal, hade jag svarat att jag inte kunde föreställa mig det. På den tiden var femtiofyra år så fruktansvärt gammalt.
Men det känns faktiskt inget speciellt. Det kan förstås bero på att jag varit femtiofyra ett halvår. Ända sedan jag var liten har jag nämligen mentalt bytt ålder vid årsskiftet, vilket betyder att jag i januari i år började säga att jag är femtiofyra, även om jag egentligen bara var femtiotre. Å andra sidan började jag ju säga att jag var femtiotre för ett och ett halvt år sedan, det vill säga ett år innan jag sade att jag var femtiofyra. Fast då var jag femtiotvå. Den som hänger med i resonemanget, förstår att jag, i januari 2022, kommer säga att jag är femtiofem. Jag önskar inte livet ur mig. Det görs enbart av gammal vana.
Trots att jag alltså varit femtiofyra sedan januari, blev jag det på riktigt förra veckan. I stället för att känna mig fruktansvärt gammal, känns det nästan lite tvärtom. Kroppen känns okej, livet känns okej och jag träffar underbara människor. Man skulle till och med kunna säga att jag är lycklig.
Jag tänker ibland på den där ålderstrappan som visar en människas alla åldrar från födsel till död. En tecknad bild där medelåldern är högst upp i en pyramid med trappor nerför båda sidor. Barn och ungdom upp, ålderdom och död ner. Enligt den är jag, som femtiofyraåring, på väg neråt. Och bilden talar sitt tydliga språk även på annat sätt. En äldre kropp är mer ömtålig för påfrestningar. Att gå ner för en trappa är jobbigare för knäna än uppför. Det går också snabbare neråt. Tiden innan du blev vuxen kändes som en evighet, men i medelåldern passerar ett år under en blinkning. Å andra sidan går det mesta lättare. Allt rullar på. Är du dessutom pigg och glad (och lycklig) blir rullningen mindre friktionsfri.
Trappan uppför tog tid, var mödosam och full av svåra beslut. Ibland blev det fel beslut, men besluten har trots allt gjort att du är där du är idag Även om du ångrar vissa vägval är det just dessa som gör att du är den du är. Ditt liv är resultatet av de beslut du tidigare tagit.
I vissa kulturer är inte födelsedagar särskilt viktiga. Människor i dessa kulturer vet inte alltid hur gamla de är. Men i samma kulturer hedras, högaktas och lyssnas äldre människor på. För sin gedigna erfarenhet, sin visdom och att de helt enkelt har blivit bättre människor med tiden. Försiktigt tar jag mig nerför trappan, men jag har starka knän och försöker njuta av den friktionsfria rullningen.
Därför tänker jag framöver inte bara bli äldre med varje födelsedag. Jag tänker bli bättre. Och jag är övertygad om att det kommer att rulla på snabbt. Om bara ett halvår är jag ju femtiofem.
