Melvin Vopson från Storbritannien är docent i fysik vid universitetet i Portsmouth. Nu har han funderat fram ett förslag på en ny naturlag, som skulle innebära att vi faktiskt inte lever i en verklig värld. Vi är istället en del av en datorsimulering, kan han tänka sig.
Vi skulle alltså inte bestå av kött och blod, däremot av ettor och nollor.
Just det sistnämnda kan få kåsören att tro på denna teori, då han aldrig någonsin har varit etta, däremot många gånger har känt sig som en nolla.
Bland annat handlar Vopsons hypotes om lagar som styr information, såväl i vårt dna som i datorer.
Poängen är att information, för att ta så lite plats som möjligt, komprimeras, inte bara i våra datorer, utan även i världsalltet.
Typ.
Kåsören är så långt från vetenskapsman som det går att komma, så mycket av dravlet här ovan kan vara missförstått. Men det är i alla fall i närheten.
Och det går att känna igen sig i den nydanade teorin. Informationen och kunskapen som en gång fanns i den yngre hjärnan är som bortblåst, kanske komprimerad, men snarare raderad.
Fysiskt tycks det märkas, exempelvis på kroppslängden. I sin krafts dagar var kåsören193 centimeter lång, numer mäter han 190. De tre centimetrarna återfinns kanske runt midjan, men för att den teorin ska hålla, hade det nog behövts en längdkrympning på långt mer än tre centimeter, sett till dagens omfångsrika midjemått.
Men det mest slående är kanske det psykiska krympandet, som visar sig i att inte längre vara särskilt nyfiken på någonting, inte vilja företa sig något, samt att helt enkelt känna sig förminskad. Inte av någon annan, förminskad av sig själv, snarare.
Men allt detta kallar nog de flesta inte datasimulering.
Ålder är nog ett mer rättvisande begrepp.
Nog känner sig kåsören komprimerad, alltid. (utom vad gäller midjeomfång, som sagt)
Men teorin om att världen är datasimulerad kan ändå kännas tilltalande, i denna allt mera våldsamma värld av krig, hot, hat och med en demokrati som riskerar att snart vara bortsopad.
Består världen av en datasimulering, torde det finnas något sätt att starta om maskinen. Det vore nog dags, innan allt låser sig. Var finns för övrigt supporten för denna avancerade dator? Kan inte den heller svara bättre på inkommande nödsamtal än ”Har du startat om?”.
Är simuleringsmaskinen av märket Mac kan kåsören åta sig att sköta supporten, om den redan befintliga supporten är utarbetad, vilket man mycket väl kan tänka sig, när så mycket har gått fel.
Är det en pc, vilket alla problem tyder på, får någon annan fixa det.
Ett annat sätt, mer radikalt, vore att trycka på ”delete”. Och inte glömma att tömma papperskorgen, om det inte är i den som vi redan befinner oss.
Men då får allt maskinoperatören skynda sig. Snart hinner vi människor före med det kommandot.
Kanske vi ändå vågar hoppas på att vi styr en gnutta av vårt eget öde, när allt kommer omkring, att vi faktiskt är av kött och blod.
Datorer i all ära, men vettiga människor, de få som finns kvar, trumfar både ettor och nollor.
