Visst har vi väl alla en och annan sommarlåt som för alltid satt sig på hjärnan – oavsett om man vill det eller inte? Låten går som på repeat, och ackompanjerar på ett märkligt, och helt automatiskt, sätt olika situationer så här års. Åtminstone är det så för mig. Och vilken är det min låt kanske ni undrar. Jo, det är ”Cover Me in Sunshine” med Pink. Jag skulle inte säga att det är min favoritlåt på något sätt, men det är liksom ledmotivet för sommaren. För min sommar. Hon sjunger om att låta sig omfamnas av solsken och vackra stunder. Hon sjunger om hopp. Låten har dykt upp i mitt huvud lite då och då i sommar, och speciellt under mina sista semesterveckor. Veckor som präglats av sol, värme, och de där ögonblicken man sparar och plockar fram när höstmörkret faller.
Jag kan ofta känna en viss stress inför sommarledigheten. Det är så mycket man vill hinna med under de veckor som kallas semester. Men vet ni, jag känner mig ganska nöjd med facit i hand. De senaste veckorna har bjudit på allt det jag har önskat mig. Jag har tillbringat flera dagar i den lilla stugan vid havet. Kunnat gå i bikini från morgon till kväll, och doftat salt och solkräm. Kanske även lite svett, men det spelar inte så stor roll. Våtservetter funkar fint. Stugliv innebär enkelhet, och det är precis vad semestern ska vara. Enkel.
Jag har traskat mellan stugan och servicehuset på området otaliga gånger – antingen med min necessär, en balja fylld med disk, eller en kanna att fylla vatten i. Man hälsar och ler mot alla man möter. De är i precis samma situation. Man äter snabbmakaroner och Mamma Scans köttbullar till lunch, och det smakar ljuvligt på ens lilla altan. Eller försöker borsta bort sanden mellan tårna så gott det går, trots att det är nästintill omöjligt. Men det gör inget. Det kommer ändå ny så fort man rör sig utomhus.
De senaste veckorna har även innefattat värdefull tid tillsammans med släkt och vänner. Tid att leka med de små syskonbarnen. Tid att krama en äldre släkting, som man träffar allt för sällan. Tid att prata i kapp med vänner, som man önskar att man hann träffa ännu mer. Och inte minst – möjlighet att vara tillsammans med familjen, utan vardagens stress. Som sagt, tiden går så snabbt, och man önskar att man hade mer av den varan. Men tänk ändå, att det rymdes så mycket fint under denna sommar.
Min semester är slut nu. Nu finns den i backspegeln. Men jag är inte bitter på något sätt. Jag har tankat energi för hösten, och är redo för vardag igen. Och jag hoppas på en fantastisk sensommar, precis som de senaste åren. Jag hoppas på fler dagar i stugan vid havet, fler fräknar på näsan, och fler ögonblick att spara i hjärtat. Än finns chans att omfamnas av solsken och vackra stunder. Mitt ledmotiv för sommaren har definitivt inte spelats för sista gången.
