SVT:s vägar äro outgrundliga. Nyligen blev det väsen efter Allsång på Skansen för att Stefan Sundström gick fram till en åhörare som visade upp det nedlagda Miljödepartementets skylt i några sekunder. Samtidigt som Sundström sjöng bröderna Gärdestads ”Sol, vind och vatten” med publiken.
Jo, allt var planerat av artisten, och det nedlagda Miljödepartementets skylt lär på något sätt ha hamnat i Greenpeaces ägo. Men som kupp betraktat var väl detta tilltag i tv bland det tamaste man kan föreställa sig? Trots det dundrade Haida Jamshidi, exekutiv producent på SVT, i Aftonbladet: ”Det är inte ok att Allsången används för att kuppa in olika budskap.”
Hmm. Ändå har Allsång på Skansen under hela säsongen haft en programledare som samtidigt gör reklam för egna produkter, på andra ställen. Går man till exempel in på ett apotek möts man av den käcka allsångsledarens nuna på en stor skylt där hon säljer in varor för hudvård.
Snacka om kupp! Jag trodde inte att tv-profiler fick göra reklam under samma period som de medverkar i SVT. Men det kanske är någon slags naturlag att just Pernilla Wahlgren måste få vara med överallt och hela tiden? En naturlag som SVT måste böja sig för?
På tal om naturlagar. I förra veckan rasade stormen Hans utanför våra knutar och påminde oss om att apokalypsen är nära. I Ukraina fortsätter kriget och i lilla Falkenberg placerar någon/några ut sprängladdningar i hyreshus. Alla goda krafter behöver samarbeta nu för att vända utvecklingen på så många plan. Men oj, plötsligt har ordet samarbete fått en ny innebörd! Numera hör man det oftast i betydelsen ”kändis får betalt för att göra reklam för produkt”.
Ett namn, om än aldrig så utslitet, säljer nämligen. På Systembolagets hyllor står viner av Måns Zelmerlöw, Miss Li, Laila Bagge, Leif GW Persson och – ser man på – Pernilla Wahlgren! Om vinerna är goda? Ingen aning, jag har aldrig köpt något kändisvin, några principer måste man unna sig. Däremot föll jag offer för en bag in box prydd med kurbits och dalahäst en gång. Jag är nämligen löjligt förtjust i dalahästar. Men Falu rödvin har naturligtvis ingenting med Falun att göra, och vinet visade sig vara drickbart – men inte mer. Fast man kan ju spara förpackningen och sätta in en påse med bättre vin! (Observera att detta inte är något betalt samarbete. För det första skulle mitt namn aldrig sälja några produkter, och för det andra rosar jag ju inte precis vinet.)
Men åter till nyss nämnde Måns Zelmerlöw. Han säljer inte bara vin, han marknadsför också ett apotek genom att rida naken på en häst i en reklamfilm. Det är oklart vad ett apotek har med nakenridning att göra, och jag tycker att sysslan verkar ohygienisk. Dessutom gullar han med kaniner, för att i nästa klipp ha en jättedildo nedtryckt i brallan. Jag vet inte vad jag ska kalla det, men sunt är det inte. Det är väl okej att Måns är nöjd med sin kropp och går igång på att visa sig avklädd för allmänheten, men jag tycker inte att man behöver blanda in oskyldiga djur i sina böjelser.
