Naturligtvis har jag inga glasklara bilder av skeendet, lika självklart är dock att en del fastnade på näthinnan….
Lite lagom småmosiga i huvudet av resande och jetlag skulle vi ta bilen från Landvetter. Det var ungefär i höjd med Morup som mina föräldrar lade märke till den första bilen, även om den nog följt efter oss ett tag. Snart anslöt tre till. Två av bilarna hade med stora vita bokstäver på svart botten ordet ”POLIS” skrivet på sidan och motorhuven av bilen. Av förklarliga skäl blev mina föräldrar lite nervösa men de förföljande bilarnas förare gjorde inga ansatser till att göra något annat än att just förfölja.
När vi svängde in på Näskroksvägen och parkerade var bilarna fortfarande efter oss.
Ni vet så där som poliserna gör i alla coola actionfilmer, de skriker ”kom ut ur bilen och upp med händerna” samtidigt som de springer fram med dragna vapen? Så gjorde de.
De kom från alla håll och snabbare än man kunde säga ”Vira Blåtira” hade de tagit min pappa i förvar. Sedan viftade de med lite papper och gav sig in i vårt hus för att söka igenom det. Med bister min kom en polisfarbror (troligen var han runt 30, alla var ju farbröder när man var sex och ett halvt) ut ur huset. Lite triumferande höll han upp ett antal tygpåsar där det med tydliga bokstäver stod ”RIKSBANKEN”.
Hans blick utstrålade sådant som folk som tänker ”saken är biff” eller ”nu är skurken bakom lås och bom” utstrålar.
Någon vecka tidigare hade kriminalkommissarien som utredde ett antal väpnade bankrån i Småland och Skåne gått in på sin chefs kontor för att avlägga rapport. Han hade liksom fastnat i dörren när han såg på ett kort på en hylla bakom chefens skrivbord. Mannen som stod bredvid hans chef var på pricken lik personen en övervakningskamera fångat på bild i samband med ett av rånen. När han påpekade det för sin chef fick han till svar att ”Äsch, Lasse är ju en snäll och trevlig prick, han skulle aldrig råna en bank”.
Den utredande kommissarien var nu bara ännu mer säker på att han hittat sin gärningsman när han utbrast ”men chefen, all kassapersonal vittnar ju om att det varit en utomordentligt trevlig rånare”.
Att vi hade åkt till USA en dag efter det sista rånet, och att ett vittne var ganska säker på att hon pekade ut rätt person i en vittneskonfrontation (fem blekfisar och min brunbrända pappa, vem passade inte in liksom) samt att vi hade hela vårt hem nedlusat av påsar från Riksbanken gjorde att det blev en lång helg för pappa. När han fick se fotot från banken blev han nästan själv övertygad, i profil var de närapå identiska.
Det hela slutade lyckligt då den riktiga busen åkte fast mitt under ett rån samma helg. Ett halvår senare hade vi husvagnen med oss till Öland. Jag blev då häktad och bortförd av uniformerad polis, på sannolika skäl misstänkt för grov skadegörelse. Det var två dagar efter att jag fyllt sju år, men det tar vi nästa gång.
Jag hade nog en barndom som de flesta.
