Som ni minns (hoppas jag) gjorde coronapandemin bristerna inom äldreomsorgen pinsamt tydliga. De hade förstås funnits där hela tiden, men det var först när det började handla om liv och död på ett högst mätbart sätt som vi reagerade. Det är konstigt att det ska vara omöjligt att få till en omsorg som är så bra att den håller även när det oförutsedda inträffar. Det enda i världen som är förutsägbart är ju att oförutsedda saker händer.
Inte lär det ju vara pengar som fattas? I år förväntas vi svenskar köpa julklappar för runt 20 miljarder kronor. Möjligen är det något fel på våra prioriteringar. För visst finns det mycket kosing här och var.
I tv-programmet ”Min sanning” fick en av våra största skådespelare berätta om sin lysande ekonomi. Men han skyndade sig också att förklara hur lite pengar egentligen betyder. ”Jag behöver inte pengar”, sa han. Så säger bara den som har pengar i överflöd. Vi andra behöver pengar till mat, kläder och hyra.
Skådespelaren, vi kan kalla honom Krister Henriksson, hade börjat reta sig lite på sin fru och hon hade börjat reta sig på honom, så därför skaffade de en lägenhet till i Stockholm för att bli särbor. Mycket bättre, tyckte han. (Dessutom har de förstås ett gemensamt ställe på Värmdö.) Henriksson tyckte att många fler skulle göra likadant. Vilken bra idé! Att inte alla har kommit på den! Jag tänker till exempel på ett par i bekantskapskretsen som trängs på cirka 20 kvadrat i samma stad.
Jo, det finns mycket pengar på sina håll. Och de läggs på konstiga saker. Jag undrar hur många undersköterskor vi skulle kunna anställa om de pengar vi betalar bara för ansiktskrämer gick till äldreomsorgen istället. För det räcker ju inte med en fuktighetskräm till ansiktet, vet ni väl? Nej, det ska vara en på dagen och en annan på natten. Vad det nu kan vara för skillnad, mer än etiketterna? På burkarna brukar det stå att krämerna är fuktgivande, förebygger rynkor och är lugnande. Jag vet inte varför de måste vara lugnande, har folk problem med hysterisk hud? Ändå ska man absolut inte använda sådan kräm under ögonen, för det området måste man köpa en särskild produkt som heter eyecrème. Det gör mig lite misstänksam mot de andra geggorna – hur kan de vara så bra för kinderna om de är skadliga under ögonen?
Och nej, inte räcker det ens med dag-, natt- och ögonkräm. Numera ska man ha serum också. Under dag- och nattkrämen. Uppfinningsrikedomen är oändlig.
Leksaksbranschen är en annan industri där fantasin flödar för att komma åt konsumenternas pengar. Nyligen köpte jag en docka till Barnbarnet i julklapp. Dockan, utrustad med potta, kostade 199 kronor. Överkomligt, tyckte jag. Men sedan förstod jag hur tillverkaren hade tänkt mjölka mig på mycket mer. De små klänningarna som barnet förväntas tjata till sig till dockan kostade nämligen 219 kronor styck. Mer än dockan alltså! Men det gick jag inte på. Mitt barnbarn får nöja sig med fula hemstickade dockkläder som jag kan knåpa ihop själv av de tusen miljoner restgarner jag har. Misär!
