Och där på golvet satt de, kväll efter kväll. Mamma med benen i kors men ändå framåtlutad på ett sätt som hade imponerat på vilken yogainstruktör som helst, och pappa på knä krafsandes bland en massa silverblanka mynt.
Varje kväll när jag satt och kollade på Anita och Televinken eller den olidligt spännande Professor Drövels hemlighet, varje kväll satt de där med sina blanka, skinande mynt.
I min värld var det inget konstigt för jag kände ju inte till något annat, vuxna människor var tydligen väldigt förtjusta i att räkna sina pengar. Jag kan tänka mig att jag hyste sympati för dem då jag minns att jag ofta räknade igenom mina smurfar och kontrollerade att ingen rymt eller tagits av Gargamels katt Azrael. Det verkade naturligtvis rimligt att vuxna gjorde samma sak med sina pengar.
En tid senare hade jag via mitt favoritknep sett till att jag fick vara vaken lite längre än vanligt. Lite då och då öppnade jag ”Rogers restaurang”. Jag delade ut mina vackra, egenhändigt skrivna menyer till mina gäster som sedan i lugn och ro fick läsa igenom dem och bestämma sig. Ofta bestod menyn av glass, fruktsallad eller en blandning av de båda rätterna, priset var tre kronor per rätt. Det var ju en fasligt bra affärsidé då det ju var gästerna själva som stod för inköp av råvaror, lokaler och allt annat som behövdes.
Servicen på min restaurang var otroligt seg, och det gjorde att man ibland kunde stjäla åt sig några minuter av ”Dallas” innan det var läggdags.
En gång, när J.R. hånleende såg Bobby rusa ut ur kontoret i sin skyskrapa sade mamma och pappa; Dit Roger, dit skall vi åka på semester när vintern kommer.
Och det gjorde vi. Vi var i Florida i en hel månad, jag klappade Pluto på Disney World, vi såg rymdraketer i Cape Canaveral, jag blev bränd av en portugisisk örlogsman (maneten, inte någon snubbe) och var nära döden och vi badade i vad som kändes som tusentals pooler.
Senare fick jag reda på hur mina föräldrar hade fått råd med resan. Jag är fortfarande djupt imponerad.
De växlade in tusentals kronor till enkronor. Sedan satt de på vårt vardagsrumsgolv och letade efter enkronor som var präglade 1968 eller tidigare. Dessa hade nämligen en silverhalt på 40% och gick att sälja för åtta kronor styck. Det tog sin lilla tid och det kånkades på många mynt, men till sist blev det en semester. Så jäkla smart.
Nästa gång tänkte jag skriva om när pappa blev anhållen, misstänkt för ett antal grova bankrån.
Jag hade nog en barndom som de flesta…..
