I likhet med det starka dramat Sarahs nyckel (2010) bygger Bumerang på en roman av Tatiana De Rosay.
Bägge filmerna/romanerna utspelas i två tidsplan. Det som sker i nuet påverkas av händelser i det förflutna.
Bumerang är ett familjedrama med inslag av mysterium och detektivarbete. Det är också en film där döden är ständigt närvarande. Det blir snudd på parodiskt tydligt när huvudpersonen Antoine (Laurent Latiffe) inleder ett förhållande med en kvinna som jobbar på bårhuset.
Antoine mår inte bra. Han är skuldtyngd, 40-årskrisad, deprimerad och är på väg att tappa kontakten med alla sina nära och kära, utom den tålmodiga lillasystern Agathe (Mélanie Laurent).
I filmen försöker Antoine, en gång för alla, reda ut vad som verkligen hände när hans mamma drunknade för trettio år sedan. Pappan vill inte prata om det.
Agathe har börjat tröttna på att brorsans besatthet av morsans död.
Bumerang inleds, utan någon som helst förvarning, högdramatiskt. Sedan blir detta en skickligt uppbyggd film där man får fundera på vad är det som har hänt? och vad är det som kommer att hända?
Så långt allt väl, men filmens sista halvtimme, när alla lösa trådar skall nystas samman, är en stor besvikelse. Regissören François Favrat har fasligt svårt för att sätta punkt. Så kan det gå när man filmar en roman och försöker få med rubbet iden litterära förlagan.
