Under helgen visar lokala konstnärer upp sina verk i egna ateljéer runt om i Halland. Det är den ideella föreningen Konstliv Halland som står bakom rundan och en av de som ställer ut är Rolf Enström på Studieförbundet Vuxenskolan i centrala Varberg.
Ett återkommande tema bland hans målningar är solande kvinnor med blicken vänd lite inåt.
– Jag är nyfiken på vad människor tänker på och drömmer om när de får en stund över. Det kanske är en kort lunchrast, man hinner knappt göra någonting annat än att sitta en kort tid i solen, men man passar på att fundera. Man har rätt att ha det, men det finns så lite tid.
Många av målningarna föreställer kvinnor, hur kommer det sig?
– Jag upplever att kvinnor har en extra pressad situation, och då blir den här lilla stunden där man bara får vara någonting mer.
Det här med att få vara i fred, att få ro, återkommer i målningarna oavsett om de föreställer solande kvinnor, apor som söker skydd eller en siluett av en storstad.
– Ibland känns livet trångt på något vis, man måste ta hand om så mycket saker. Då kan jag bli hjärntrött och längta väldigt mycket till naturen och stillhet, säger han.
När HN åker ut till nästa konstnär på rundan, Siv Ericsson på Getterön, ger hon uttryck för liknande tankar.Att måla är att vara fri, menar hon.
– Jag planerar aldrig på förhand vad jag ska måla. Det jag får ur mig kommer inifrån och jag vet aldrig vad det blir. Det följer livet och får flöda fritt, säger hon.
Verken är abstrakta, även om Siv vet vad hon tänkte på när hon gjorde dem. Det är tankarna som avspeglas i verken. Hon visar upp en målning med ränder och många klara, gula och röda färger.
– Ränderna är faktiskt fiskben, och min pappa var fiskare, säger hon.
Siv är född 1934 och under uppväxten på Getterön var konsten inte direkt något man uppmuntrade till.
– Jag hade en fin barndom, men under efterkrigstiden var det mycket arbete. Om konsten sa man att "det har man inte pengar till, skaffa ett riktigt jobb", säger hon.
Hon fick i stället hitta sin egen tid för återhämtning.
– Jag jobbade som en tätting, men på tidiga mornar och kvällar cyklade jag iväg och skissade hästar i hagen. Det var skönt. Då var jag stark när jag kom tillbaka och kunde sätta igång arbetet, säger hon.
Hon har deltagit i konstrundan i många år, och ser det som ett sätt att träffa likasinnade.
– Jag älskar de här mötena med människor.
