Singer-songwriter-stjärnan och producenten Pernilla Andersson gör sin första spelning på Strömma Farmlodge och hon är förtjust.
– Jag tittade på här stället innan vi bestämde oss och här är fantastiskt. Det känns mäktigt att få spela här och det är en fantastisk ynnest att folk kommer och lyssnar, att folk tar sig ut hit på landet gör mig lycklig säger hon.
Med sig har hon sin trogna följeslagare sedan 22 år, gitarristen Fredrik Rönnqvist, samt turnéledaren och teknikern Jonas Skramstad.
Pernilla Andersson släppte det nya albumet ”Tiggrinnan” i mars, som kallats "hennes bästa studioalbum hittills" mest också kanske hennes mest känslosamma och personliga. Hon har i vanlig ordning skrivit, producerat, arrangerat och mixat musiken själv.
Fredagskvällen spelning innehåller alla låtarna och det är inte helt okomplicerat. Hon har kallat albumet för "min högst privata skiva, som tagit mig igenom en svår period i livet".
– Det är en naken spelning vi gör. Jag vill förmedla mina texter men de är emellanåt ganska tunga att sjunga och när låtarna kommer på rad efter varandra på en konsert kan det bli lite ansträngande. Man är på tå och sedan tar det tid att varva ner, berättar hon.
– Man tänker aldrig på det när man skriver låtarna var och en för sig. Men sedan när man ska sjunga allihop och varje låt handlar om ens innersta kan det bli lite för mycket.
Pernilla Andersson har åtta studioalbum bakom sig, turnéframgångar och grammisnomineringar. Hon har fått ett av George Martin personligen utdelat producentpris (”The Sir George Martin Award”) samt medverkan med låten ”Mitt Guld” i årets melodifestival.
I sommar har juli och augusti ägnats åt konserter runt om i Sverige. Till hösten väntar en kortare turné och några julkonserter i december efter att ledmotivet till filmen "Jag älskar dig - en skilsmässokomedi" med bland andra Christine Meltzer och Björn Kjellman släpps i september.
– I övrigt är det min son Sixten som gäller i höst och det vanliga vardagslivet. Jag ska försöka skriva lite också, säger hon.
Denna kvällen är hon barnledig och berättar hur skönt det är att kunna slappna av, att ostörd kunna ta in intryck, ta in naturen och bli ompysslad av turnéledaren.
– Man behöver koppla bort i bland men jag vill inte vara borta mer än max fyra dagar från Sixten. Dessutom är det underbart att Jonas tar hand om allt det praktiska. Alla kvinnor borde få uppleva det här att någon frågar om man vill ha en cappuccino och sedan hämtar det åt en, säger hon och skrattar.
Hon har lämnat de värsta småbarnsåren bakom sig och kan numera sova en hel natt vilket ger mer energi, mer frihet och bättre balans.
– Jag förstår inte hur jag klarade de där åren när Sixten var riktigt liten och jag turnerade utan att sova. Nu kan jag göra saker själv på ett annat sätt. Jag kan åka iväg och ha totalt fokus på mig själv och ta vara på nuet.
Hennes driv och kontroll över sina produktioner har varit en självklarhet och för det tackar hon sin pappa som hann göra mycket för sin dotter innan han drabbades av Alzheimers.
– Min pappa ingöt mod i mig när det handlar om teknik så jag har sluppit vara rädd till skillnad från många kvinnor som inte vågar röra knapparna. Vad är det värsta som kan hända, dra ur sladden om det blir fel sa han alltid. Jag saknar honom enormt och önskar att han hade kunnat få uppleva att det har gått bra för mig.
Pernilla Andersson vet hur hon vill porträttera sig själv och det har hon visat inte minst genom sociala medier. Hon vill bestämma själv hur den offentliga bilden av henne ska se ut.
– Jag har inte gett några intervjuer på väldigt länge och jag använder i stället min blogg till exempel. På det sätt som jag ibland har beskrivits så skulle aldrig en man beskrivas. Därför är det bra att jag kan prata själv, det är bara positivt för den offentliga person som jag vill vara.
Tidigare i sommar hamnade hon i ett intensivt mediedrev efter att hon skrivit ett öppet brev om mäns övergrepp mot kvinnor. Något som uppmärksammades och förvanskades av den högerextrema sajten Avpixlat vilket gjorde att Pernilla Andersson fick utstå hat och hot.
– Det tog hårt på mig i början. Jag minns att jag fick ett brev från en annan kvinna som hade samma erfarenhet och hon skrev att det är värst första veckan. Hon hade rätt, efter en vecka var det bättre och jag var mig själv igen.
Hon följde upp händelserna med hjälp av jurister och polisanmälan men utan resultat.
– Men jag säger som Kenta, just i dag är jag stark.
