– Now, that’s Americana, säger mannen med det långa silverfärgade håret och den pråliga kostymen från scenen efter att duon Shovels & Rope avslutat en bedövande känslofylld version av låten ”Birmingham”.
Det är onsdagskväll i september och musikälskare och branschfolk har samlats i anrika Ryman Auditorium i Nashville för att dela ut musikpriser och sparka igång den årliga Americana Music Festival – en musikalisk julafton där närmare 250 artister spelar på olika klubbar och lokaler runt om i staden under en knapp vecka.
Det är avslappnat, musikaliskt spretigt och frasen ”that’s Americana” återkommer så ofta från olika scener i ett försök att belysa mångfalden att det till sist framstår som någon form av internhumor.
En av de återkommande besökarna är Anders Gustavsson. De senaste fem åren har han besökt festivalen tillsammans med andra entusiaster från Falkenberg.
– Det är atmosfären som lockar. Att man går runt på både större och mindre lokaler och har hela spektret från soul och blues till country. Man upptäcker ny musik men får också se gamla hjältar, säger han.
Det var för snart sex år sen som Anders granne Ulf Dahlgren kom med den överraskande idén att de skulle arrangera en konsert med den amerikanske musikern Otis Gibbs efter att ha hört honom i Göteborg. Det blev starten till föreningen Granstigen Promotions, Hallands Nyheters kulturpristagare 2016, som har sett till att falkenbergarna har fått höra närmare tvåhundra americanaartister, med till synes ganska skilda musikaliska uttryck.
– För mig är americana ett paraplybegrepp där det ryms många olika musikstilar – soul, blues, country och rock – men allt går tillbaka till rötterna. Det är musik där låtskrivandet är i fokus. I Nashville blir americanan som en alternativ rörelse till den kommersiella countryn, säger Anders.
Om andra brottas med att försöka definiera americana är det glasklart för Jed Hilly, vd för den ideella organisationen Americana Music Association (AMA), som står som arrangör för americanafestivalen i Nashville.
– Americana är nutida musik som hedrar eller kan härledas till amerikanska rötter. Punkt. Om du kan känna dammet genom öronen så är det americana. Så snart du överproducerar, eller tappar känslan för traditionerna så är det något annat, säger han.
Americana som genrenamn uppstod någon gång på 1990-talet, först som radioformat. Musiken hade funnits en längre tid, men gått under benämningar som No Depression, alt-country, old country och rootsmusik. 1999 startades AMA för att mer aktivt försöka lyfta fram mindre kommersiella artister som inte lyckades tränga igenom bruset. Som brann för berättandet, snarare än jakten på listettor. 2007 tog Jed Hilly över vd-skapet och det är under hans ledning som arbetet med att befästa americana som egen genre har tagit fart på allvar.
Ett av de stora affischnamnen på Rolling Rootsy Revue är Eilen Jewell från Boise, Idaho. Med sina melankoliska toner förmedlar hon bilder av oändliga vidder, dramatiska berg och övergiven landsbygd. Hennes musik har alltid varit svårdefinierad, men hon tycker själv att den passar in bra under americanagenrens välkomnande paraply.
– Jag gillar låtar som berättar en historia, och jag känner djup kärlek till all musik som har amerikanska rötter. Jag tror att man kan se spår av många olika amerikanska stilar i min musik, därför tycker jag att det passar bra att kalla min musik americana, säger hon.
Åtta akter spelar på Rolling Rootsy Revue i Hwitan, Falkenberg, den fjärde juli:
North Mississippi Allstars (US), Aaron Lee Tasjan (US), Dead Man Winter (US), Eilen Jewell (US), Yola Carter (UK), Northern Indians (S), A Choir of ghosts (S+UK), Ellen Sundberg & Richard Smitt (S).
Exempel på andra americanaartister är:
John Hiatt, John Prine, Rosanne Cash, Buddy Miller, Steve Earle, Patty Griffin, the Band of Heathens, Holly Williams, Margo Price, Kacey Musgraves, Sturgill Simpson, Angaleena Presley, Rhiannon Giddens och Chris Stapleton.
