Komiker ensam på scen i Shakespeares "Rikard III"

Özz Nûjen ensam på scen. Men inte som ståuppare. Den här gången kommer han till Varberg och Halmstad som maktgalen kung, men gör även tolv andra rollfigurer i "Rikard III".

Riksteaterns föreställning som har turnépremiär i Varberg den 15 januari och stannar till i Halmstads kulturhus två kvällar senare är inte stå upp-komik. Samtidigt är det långt ifrån en traditionell tolkning av Shakespeares kända pjäs.

– Den är komprimerat och bearbetat av Magnus Florin, men fortfarande blankvers. Vissa karaktärer har slagits ihop, så jag gör 13 stycken, berättar Özz Nûjen på telefon.

Hur gör du för att publiken ska kunna skilja rollfigurerna åt med tanke på att du har samma neutrala kostym på dig?

– Jag och regissören Björn Granath kom på att vi kunde använda händerna och handens rörelser till att bygga karaktärer ganska snabbt.

Använder du några stå upp-knep?

– Nej, det är mer att jag använder teaterns teknik inom ståuppen, eftersom jag kommer från teatern ursprungligen. Sedan är Shakespeare väldigt rolig i original, så jag behöver inte tillföra något eget. "Rikard III" är en fruktansvärt brutal och hemsk pjäs, men ändå dråplig.

Bryter du den "fjärde väggen" och pratar med publiken?

– Ja, i vissa partier. Det är ju en form av commedia de'll arte som Björn Granath har lärt mig och det blir mer levande om jag kan ta upp saker som händer i publiken, säger Özz Nûjen, som har imponerats av den varbergsbekanta gruppen 123 Schtunk och dess annorlunda commedia-tolkningar av Shakespeare – med vilda improvisationer och röda clownnäsor.

I centrum för dramat "Rikard III står Hertigen av Gloucester, som är på väg att ta makten och bestiga Englands tron år 1483. Pjäsen är över 400 år gammal, men är relevant än i dag, tycker Özz Nûjen.

Likgiltighet är ett nyckelord.

– Ja, den är på riktigt livsfarlig. Där likgiltigheten dra fram kommer döden sakta att ta plats.

Özz jämställer Rikard III med nutida omstridda ledare som Putin i Ryssland, Trump i USA, Erdogan i Turkiet och Orbán i Ungern.

– Rikard III är den vi tillåter att han är. När ingen reser sig mot honom. Om man låter honom vara för att det gynnar en själv så växer han sig stor och till slut går det inte att kontrollera honom.

Eftersom Özz Nûjen är uppvuxen i turkiska Kurdistan pratar vi vidare om situationen där och för flyktingar från andra länder.

– Det talas om en flyktingvåg, men den existerar inte längre eftersom Europa har stängt gränserna. Sedan är det bra att vi förfasas över 60 miljoner krigsflyktingar, men vi har inte sett någonting jämfört med de klimatflyktingar som kan komma, säger Özz och fortsätter:

– Om 10–20 år kan 200-300 miljoner människor behöva fly undan översvämningar och andra väderfenomen. Naturen erkänner inte människans gränser.

Efter en stund är vi tillbaka i teaterns värld. Özz säger att han vill underhålla åskådarna samtidigt som de förhoppningsvis bär med sig något hem att fundera över.

– Jag är glad och hedrad över att få spela Shakespeare och har fått fina recensioner, men jag var nervös inför premiären på Södra teatern (3/11). När jag kör standup kan jag ju falla för att min egen text inte är så bra, men Shakespeare är historiens främsta dramatiker. Misslyckas jag är det bara mitt fel.

Özz har glada minnen från Varberg, bland annat med publikrekord på Majas under "Sunny standup" 2009–2010. Kvällen före HN-intervjun har han varit i Halmstad och framfört "Sveriges historia – den nakna sanningen" med komikerkollegan Måns Möller och med början i januari väntar 62 föreställningar av "Rikard III".

Den 41-årige stockholmaren är även indirekt aktuell i Varberg den 20 mars, när Sanna Bråding spelar "För mycket av allt" (se faktaruta).

– Jag har bearbetat texten och ska regissera henne, så vi repeterar under jul och nyår. Men lite hinner jag fira med mina syskon och deras familjer. Jag har ju inte egna barn, så jag är släktens knäppa farbror och morbror som barnen älskar.

TEXT

Martin Erlandsson

martin.erlandsson@hn.se