Kanske är det lögn, kanske är det sant att författaren Sören Bondeson funnit ett manuskript i ett gammalt värmländskt ödehus. Kanske är det sant att detta manuskript författats av en viss Axel Severin, patient på Säters beryktade fasta paviljong i 38 år, och att det sanningsenligt beskriver vissa avgörande händelser i Stockholm hösten och vintern 1941. Händelser som påverkar andra världskrigets utgång.
Men förmodligen är det inte sant. Upplägget liknar en klassisk metafiktiv ramhandling, det ”upphittade manuskriptet”. Alldeles sant är emellertid att bröderna Jacob och Marcus Wallenberg gjorde affärer med Nazityskland i lönndom, och att de, måna om att skydda sina kapitalintressen i första hand, även hade kontakter med västmakterna. Bulvanhanteringen av aktier i I G Farben och Bosch drog till sig USAs intresse efter krigsslutet, och det krävdes en hel del förhandlignsskicklighet och förmodligen en och annan dimridå för att Wallenbergsfären skulle kunna slingra sig ur dilemmat.
Bondesons fiktive Säterpatient jobbar som vaktmästare på Enskilda Banken, och kommer då och då i direktkontakt med bröderna Wallenberg. Han umgås i bohemkretsar, har ett förflutet som sjöman och en minst sagt trasslig och traumatisk barndom. Han är något av en mytoman, och eftersom han inte direkt är den skarpaste kniven i lådan blir han utnyttjad som nyttig idiot i en härva av spionage och avancerat kontraspionage. Vackra kvinnor, dubbelagenter, skojare som handlar med stulen judisk egendom förekommer, jämsides med vanliga arbetarsjåare och småfifflare.
Bondeson har som många författare före honom dragits till den noirstämning som antas ha vilat över Stockholm under krigsåren. Miljöstudierna är minutiösa, interiörerna från ruffiga hyresrum, flotta restauranger och ölsjapp är trovärdiga om än ibland kanske lite väl etnografiska.
Det går inte att låta bli att känna sympati för den stackars Axel, som egentligen mest är förvirrad och inte har så mycket kunskap om storkapitalets och stormakternas spel. Kanske är han en halvt psykotisk mytoman som överdriver sin egen roll, när han förser de allierade med säkerhetsklassat material. Han är bara en bricka, ett bondeoffer som till slut spärras in på grund av ett mord på en säkerhetspolis. Bondesons roman är alltså en variant på historien om antihjälten som utan att han riktigt visste om det, famlandes i blindo, bidrog till att rädda världen. Som thrillerläsning duger den alldeles utmärkt.
