Svensk opera uruppförs – efter över 120 år

1894 utlystes det en tävling för att få fram en nyskriven opera till invigningen av Kungliga Operan i Stockholm. Kompositören Elfrida Andrée var en av dem som skickade in ett bidrag. Det valdes aldrig ut, det gjorde inget av de inskickade partituren, och operan spelades inte. Men nu sätts den för första gången upp i sin helhet på Göteborgsoperan.

- Det är superspännande med ett verk som i princip uruppförs, som har legat i törnrosasömn i 120 år. Och det är inte vilka som helst som är upphovsmän, det är två riktiga kulturpersonligheter, säger Marit Strindlund, Folkoperans musikaliska ledare, som har fått i uppdrag att dirigera operan.

År 2013 spelade Wermland Opera ett timslångt utdrag ur operan. När den nu spelas i sin helhet för första gången är det i konsertform.

Personlig stil

Texten är skriven utifrån Esaias Tegnérs "Frithiofs saga", en gammal vikingasaga som handlar om kärleken mellan bondsonen Frithiof och kungadottern Ingeborg. Klass, heder och ära står i centrum i denna klassiska berättelse om kärlek med förhinder. Tegnér var på modet i 1800-talets Sverige, och Lagerlöf fyllde på med fler kvinnoroller.

- Selma Lagerlöf är en jättebra berättare, därför är dramaturgin konstruerad mycket bättre än vad den brukar vara i operalibretton. De har ofta så mycket information i texten, men här ligger den också i musiken och i handlingarna, säger Marit Strindlund.

Operan är skriven i en nationalromantisk tradition, med tvära kast mellan det kraftfulla och det intima, det kantiga och det mjuka. Själv har Marit Strindlund uppfört ett stycke av Elfrida Andrée förut och tycker att musiken är lätt att tycka om.

- Det är märkligt att den inte har spelats mer. Den är väldigt personlig, jag vet inte någon annan som låter så från den tiden, säger hon.

Ingen tradition

Att verket har glömts bort kan delvis bero på att Elfrida Andrée var kvinna. Marit Strindlund vet att Andrée länge försökte få det uppsatt, men att hon mötte stort motstånd. Samtidigt finns ingen tradition alls av att spela svenska operor från den tiden, inte männens heller, påminner Strindlund.

För henne är det här ny mark.

- Flera sångpartier är riktigt kniviga, de är väldigt fina men också krävande. Mycket av utmaningen består i de tvära kasten. Operan är full av överraskningar och vi har inte traditionen i ryggen, säger hon.

Vid andra uruppföranden brukar hon också ha en dialog med kompositören. Nu vilar ansvaret tyngre på henne att tolka och fatta besluten. Men hon gillar utmaningen.

- Elfrida Andrée är en djupt personlig konstnär och musikaliskt mer spännande än andra under nationalromantiken. Det är roligt och lite överraskande för det är slutsålt sedan länge.