Familjen sitter samlad i vardagsrummet. Mamma Abeer Aldulimy, pappa Saad Alsumaidaa, och sönerna Ramy, 12, Yousif, 8, och minstingen Mustafa, som snart ska fylla två år. Mellan barnen sitter också Susanne Karlsson, som har blivit en nära vän till familjen.
Resan till Sverige började för mamma Abeer och sönerna Ramy och Yousif år 2015. Abeer berättar att hon såg sin pappa och farbror skjutas till döds, och det ledde till instinkten att göra allt för att skydda barnen. Innan hon hade hunnit ordna pass hade de lämnat landet. Vem som hade dödat hennes anhöriga eller varför, vet hon inte.
– Jag var lärare och Saad farmaceut. Vi hade jobb och hus, men vi måste tänka på barnens bästa, säger hon.
Abeer och de två sönerna hamnade på flyktingförläggningen i Hjärtared under det första året i Sverige. Storebror Ramy var sex år vid tillfället, men han har tydliga minnen från tiden.
– På nätterna fanns det dem som tog droger och drack alkohol. De skrek, knackade på dörren och bankade på väggen. Jag, mamma och min lillebror var jätterädda, berättar han.
Hittade en ny vardag i Älvsered
Ungefär ett år senare hade familjen flyttat till en av Migrationsverkets tillfälliga lägenheter i Älvsered. Sönerna Yousif och Ramy, som var tre och sju år gamla, började på förskola och skola. De går nu i andra och sjätte klass och berättar att de trivs bra med både vänner och lärare.
Yousif berättar att han läser treans mattebok fast att han bara går i tvåan. Ramy säger att han har tagit studierna på allvar för att kunna jobba med det han drömmer om i framtiden.
”Det är hemskt att se hur barnen tappar hoppet helt och hållet.”
Föräldrarna började också hitta en vardag i Älvsered. Abeer, som kom utan pass och därav inte fått tillstånd till att varken studera eller jobba, har tillbringat tid på språkkafé och bibliotek för att lära sig svenska. Saad, som kom till Sverige ett par år senare, påbörjade en längre praktik på apoteket i Ullared. Han har ansökt om att få sin apotekarlegitimation från Irak godkänd i Sverige och inväntar svar från Socialstyrelsen. Hans förhoppning är att kunna börja jobba så att han kan ordna egen bostad åt familjen.
– Jag har varit på apoteket i Ullared i kanske två år nu för att träna. De har sagt att jag kommer få jobb där när jag får min legitimation, säger han.
Men oron över beskedet om att lämna den trygga vardagen i Älvsered börjar ta överhanden. Den äldste sonen gör ingen hemlighet över att han mår dåligt. Sedan beskedet om flytten kom har han inte velat gå i skolan, äta eller sova.
– Förr så pluggade jag jättehårt. Jag pluggade hemma och i skolan för att uppfylla min framtid som tandläkare. Men nu har jag inget mål, ingen chans, säger Ramy.
Vännen Susanne Karlsson berättar att hon märkt av hur Ramy har magrat på bara några dagar.
– Det är hemskt att se hur barnen tappar hoppet helt och hållet. Jag tycker att det här är fruktansvärt, på fem år har man hunnit rota sig. Jag fattar inte hur man kan göra såhär mot barn, det måste finnas alternativa sätt att behandla och bemöta människor, säger hon.
Avvecklar 6 500 bostadsplatser
Flytten från lägenheten som de har bott i de senaste fem åren sker till följd av att Migrationsverket avvecklar flera av sina tillfälliga bostadsplatser runt om i landet. Totalt ska bostadsplatserna bantas ner från 17 000 till 10 500 platser. Myndigheten bedömer att mellan 1 500 och 2 000 personer kommer att behöva flytta under årets gång.
– Vi förstår att det är jättetråkigt att de får flytta från den lägenhet de bor i nu. Men Migrationsverkets boende är tillfälliga. Får man ett bifall kommer man bli kommunplacerad och får man avslag måste man flytta och återvända till sitt hemland, säger Robert Haecks, presskommunikatör på Migrationsverket.
Familjen har tidigare fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Gällande regler i Irak gör dock att myndigheten inte kan tvinga familjen att flytta dit. När preskriptionstiden gått ut kan de ansöka om uppehållstillstånd på nytt, förklarar Robert Haecks.
Familjen har ännu inte fått besked om var de kommer att hamna när de tvingas lämna lägenheten i Älvsered. Men de har fått höra att det förmodligen blir på flyktingförläggningen i Spenshult, utanför Halmstad.
– Beslut om vart de ska flytta kan man få 14 dagar innan flytten, och de ska flytta från bostaden senast den sista juni, säger Robert Haecks.
Flyktingbarn i familj ses som utsatt grupp
Den första januari år 2020 blev barnkonventionen lag i Sverige. Det innebär bland annat att alla beslut som rör barn ska fattas med hänsyn till barnens bästa.
”Det är viktigt att deras röster och behov också får komma fram och att de får samma rättigheter som alla andra.”
När det kommer till Migrationsverkets beslut gällande barn och barnfamiljer är det viktigt att myndigheten gör en dokumenterad barnkonsekvensanalys innan något beslut fattas. Det förklarar Karin Ödquist Drackner, program- och påverkanschef för UNICEF Sverige.
– Barnens rättigheter ska väga tungt, men det är inte avgörande. Men man måste ta det på större allvar än tidigare, säger hon och fortsätter:
– Man måste alltid göra en ordentlig analys och i största möjliga mån ta hänsyn till barnets bästa. Det kan vara så att man gör bedömningen att barnets bästa är att vara kvar i Falkenberg, men att det inte går för att andra intressen väger tyngre. Detta måste i så fall tydligt motiveras i beslutet och förmedlas till barnet, säger hon.
Vad anser du om att barnfamiljen inte fått veta vart de ska flytta?
– Att inte veta vart man ska ta vägen är en brist, skulle jag säga. Kommunikation och information är också en rättighet, att man ska förklara vad som ska hända och varför på ett barnanpassat sätt. Ovissheten gör också att man är orolig.
Enligt Ödquist Drackner har barnens rättigheter i just migrationsprocesser fått ett större fokus när det handlar om ensamkommande barn.
– När vi gör rapporter är det ofta så att man hittar de största bristerna bland barn i familj. Det är viktigt att deras röster och behov också får komma fram och att de får samma rättigheter som alla andra, säger hon och fortsätter:
– Det kan handla om att mycket går via föräldrarna och inte via barnen. De är en utsatt grupp som behöver få starkare rättigheter generellt och att man ser till dem på samma sätt som andra barn.
I Älvsered väntar barnfamiljen på besked kring vart de ska flyttas. Och för Ramy, 12, har hoppet om framtiden bytts ut mot förtvivlan och rädsla över att hamna på flyktingförläggning på nytt.
– Det känns som att min chans är borta, säger han.
