DNA-analys har nu visat att det är vargtiken som kallas G200-19 som hittades död i måndags, sannolikt efter en trafikolycka där föraren smet.
– Det är inte brottsligt att köra på en varg, men man är skyldig att anmäla det till polisen, så själva smitningen är brottslig, förklarar Martin Broberg, naturvårdshandläggare vid länsstyrelsen i Halland.
Sedan tidigare har prov från saliv och spillning visat att G200-19 utförde fyra attacker i Halland mellan den 12 och 20 oktober.
– Vargen gjorde som en lov in i Halland och utförde troligen även den femte attacken, men från den fick vi inte tillräckligt med DNA för att visa vilken individ det var, utan bara att det var en varg, säger Martin Broberg.
Den varghane med beteckningen G9-20 som vid flera tillfällen rev får utanför Varberg i september har inte synts till. Vargtiken G200-19 har däremot attackerat får fler gånger även i Skåne och i Jönköpings län, innan den hittades död vid E4:an utanför Vaggeryd.
Är det skönt att den ena av vargarna som länsstyrelsen har haft skyddsjakt på nu är död?
– I min yrkesroll gör jag inga sådana känslomässiga bedömningar, utan när vi fattar beslut om skyddsjakt är det för att förhindra nya attacker, inte för att vargen ska dödas. Att vargen lämnar området är inget misslyckande, för då är syftet uppfyllt, säger Martin Broberg.
Påverkas Halland av att just den här vargen är död?
– Möjligen om vi får in en ny varg som attackerar tamdjur. Då kan inte den individen lastas för de tidigare angreppen. Ribban för skyddsjakt ligger kvar, men vi vet att vi får börja räkna på noll, fortsätter Broberg.
Vargen vandrade söderut
G200-19 är en varghona från reviret Tönsen 1, söder om Bollnäs. Vargen har kunnat följas sedan våren 2020 när den via Sandviken och Laxå, vid Tivedens nationalpark, har vandrat söderut till Alingsås, Gnosjö, Osby, Kristianstad och Gislaved, innan den gjorde en ögla in i Falkenbergs och Varbergs kommuner.
"Att en tik genomför långa vandringar är ganska ovanligt. Det har varit hondjurens kortare förflyttningar som styrt vargens utbredningsområde i Skandinavien. Vanligen hittar de ett lämpligt område ganska nära sitt födelserevir. Unga hannar rör sig oftare långa sträckor”, skriver Martin Broberg på länsstyrelsens hemsida.
