Blåstången slickar klipporna medan Louise Hay byter jeans och kängor mot våtdräkt och simfötter. Hon hakar fast en vass kniv i midjan och knäpper på sig ett fem kilo tungt blybälte för att kunna dyka ner ordentligt. Aprilsolen stänker mot vattenytan och havet är sex grader, konstaterar Louise när hon glider ner bland vågorna.
– Idag är jag på jakt efter en stor bit fingertång som en kille i Stockholm har beställt. Han syr vanligtvis i fiskskinn men är nyfiken på att börja arbeta med tång. Om jag hittar något annat kul så kanske jag hör av mig till någon restaurang och frågar om de vill köpa, eller så tar jag det till mitt eget skafferi, säger hon.
På ett fårskinn längre upp på klipporna sitter sambon Victor med en kopp te. Hans uppgift är att se till att allting går bra och att hon inte är ute för länge. Såhär års räcker det med en halvtimma för att fingrarna och kinderna ska bli rejält frusna och Louise kan lätt tappa tidsuppfattningen bland krabbor och småfisk.
– Havet är mitt rätta element. När jag kommer ner under ytan blir jag fokuserad och uppmärksam. Nu börjar havet vakna till liv och det händer mycket där nere när dagarna blir ljusare.
I bilen på väg ut till Öckerö avverkade hon dagens sista jobbmöte på sitt andra arbete som studioingenjör inom fordonsbranschen. Det är ett klassisk skrivbordsjobb med mycket stillasittande och fyrkantiga arbetsuppgifter. Tångdykningen, som hon sysslar med innan eller efter kontorsjobbet, innebär mer frihet och äventyr.
– Jobben kompletterar varandra bra. Jag har alltid haft svårt att sitta still så det är ett andningshål att komma ut i naturen och göra någonting praktiskt. Men de dagar när det blåser snöstorm är det skönt att ha sitt vanliga kontorsjobb.
Började dyka efter tång för fem år sedan
Louise Hay är uppvuxen i Varberg och har alltid tillbringat mycket tid vid havet. Hon tycker om att segla, surfa och fridyka. Första gången hon dök efter tång var på insparken till gymnasiet där hon pluggade med inriktning på marinbiologi. Efter studenten studerade hon till ingenjör och för drygt fem år sedan började extrajobba för Catxalot, ett litet företag i Grebbestad som introducerade tång på den svenska marknaden.
När företaget ändrade inriktning fortsatte Louise att plocka vildväxande tång och sälja till privatpersoner och restauranger. Hennes tång har serverats på stjärnkrogar som Vrå i Göteborg och Tak och Gastrologik i Stockholm men hon använder den också hemma i köket. En favorit är att koka fond på grönsaker och alger och använda som grund i en vegansk fisksoppa, för att få den där salta skaldjurssmaken.
– Jag äter den också som tillbehör eller torkar den till en krydda som man kan smula ner i soppor och grytor. Det är också gott att steka blåstångsskott i smör.
Vad är tång?
- Tång är ett samlingsnamn för stora vattenlevande alger. Vissa arter flyter fritt medan andra behöver någonting att sitta fast på. De saknar rötter utan tar upp näring direkt från vattnet.
- Några vanliga sorter på västkusten är blåstång, sockertång och fingertång. Svensk tång är ofarlig att äta men de har olika smak och textur. Om man vill plocka själv ska man göra det där vattnet är rent och strömmar fritt.
- Tång innehåller mycket vitaminer, proteiner och mineraler. Den innehåller också fettsyran omega 3 som är bra för blodtrycket, njurarna och immunförsvaret.
Tång är en basföda i många asiatiska länder men i Sverige är det snarare någonting man leker med vid strandkanten eller gödslar sina grönsaksodlingar med. Historiskt sett har den även används för att mata djur och isolera hus. Den som har ätit tång i Sverige har troligen gjort det på en nytänkande restaurang eller i form av de rostade tångblad som omsluter sushirullar. Brunalger kan också förekomma som förtjockningsmedel i glass och efterrättsmixer.
Många spår att tång ska bli nästa stora svenska mattrend. Det är redan populärt med asiatisk mat samtidigt som det finns ett stort intresse för närodlade, vegetariska och klimatsmarta råvaror. Dessutom finns en stark hälsotrend som rimmar bra med tångens nyttiga innehåll.
För några veckor sedan fick den svenska tången ett viktigt erkännande när den för första gången någonsin ropades ut på Göteborgs fiskauktion. Bland de färgglada plastlådorna med fisk och skaldjur fanns färsk sockertång från Cassandra Köbbel och Anna Wångmars odlingar utanför Öckerö. Tången väckte stort intresse och den sista trälådan på ett halvt kilo klubbades bort för 850 kronor. Louise Hay upplever att den svenska tången håller på att göra en klassresa.
– De senaste fem åren har intresset ökat enorm, särskilt bland stjärnkrögarna. När Tommy Myllymääki tävlade i Bocuse d’Or för några år sedan lagade han en rätt med tång och då blev det lite av en ”boom”.
Tusenårig tradition i Japan och Sydkorea
Traditionellt sätt har havet varit en manlig arbetsmiljö men inom den växande tångbranschen finns många kvinnor. Det kan kopplas till en flera tusen år gammal japansk tradition där det var kvinnorna som dök efter pärlor, eftersom man upplevde att de var bättre på hålla andan och värmen. Samma tradition finns i Sydkorea men där samlade kvinnorna skaldjur och sjögräs.
Jag är varm och ödmjuk inför havsmiljön.
Just nu har Louise Hay inga planer på att sadla om till tångdykerska på heltid. Hon trivs med att dela sin arbetstid mellan klipporna och kontoret på Lindholmen och för tillfället är det ingenjörsjobbet som betalar räkningarna. Hon är dock engagerad i branschföreningen Svenskt vattenbruk och sjömat som arbetar för att skapa en hållbar framtid där företagare ska kunna livnära sig på att odla eller skörda vilda musslor, ostron och alger.
Hållbarhet är viktigt för Louise Hay. Den vassa kniven med ett aprikosfärgat flöte är hennes viktigaste arbetsredskap eftersom hon bara skär av de delar hon behöver. Såhär års tar hon till exempel de små späda skotten längst ut på blåstången och de färskaste delarna av sockertångens långa blad.
– Jag är varm och ödmjuk inför havsmiljön. Det är viktigt att inte störa så jag plockar bara det jag vill ha och låter resten växa vidare, säger hon när hon efter en dryg halvtimme i vattnet välter ner sin skörd i en orange plastkorg.
Hon frös lite om fötterna men annars var det en härlig stund. Under våren längtar många efter att havet ska bli mer badvänligt och visst kan Louise tycka att det finns en tjusning i att kunna snorkla omkring i flera timmar, men hon gillar också de kallare årstiderna då hon får ha den vackra kusten för sig själv. Ett sådant här dyk gör håret trassligt av saltvatten och blodet fullt av adrenalin.
– Det är ett så härligt sätt att avsluta dagen på. Tången var jättefin och det var bättre sikt än jag trodde. Tyvärr hittade jag ingen stor fingertång men det var skönt att vara en stund i havet.
