I september i fjol fick Bertil Andersson frågan från Monarkfastighetens ägare Salvatore Grimaldi om han ville fortsätta som fastighetschef. Ett år kanske, funderade Bertil.
– Han ställde mer eller mindre ett ultimatum, du måste skriva för tre år till. Du måste tänka på att jag blir 87 år då. Men jag tycker att det är rätt skoj. Jag mår väl.
I tider då alla jämnåriga trappat av och funderar på tidigare pension, så jobbar Bertil kvar. Vi har hittat en tid på onsdagsförmiddagen. Senare på dagen är det möte med representanter från firmor som ska fixa jobb i byggnaden. Virusläget i världen har dock flyttat en del jobb till bostaden.
– Det mesta går att lösa med telefonen.
Hela tiden pågår projekt. För tillfället finns flera företag som tagit över de uppfräschade lokalerna som stod tomma efter Monarks glansdagar. Även om det inte säljs lika många cyklar som tidigare, så kan koncernen dra in kulor genom uthyrning. Socialförvaltningen har inflyttningsklara lokaler med nya kontorsrum för 80.
Bertil går runt i fastigheterna precis som han gjort sedan bossarna på bygget hette Lennart Bengtsson (som senare startade Fladen). Bertil och ”L-B” genomförde en hel del resor då Monark köpte om Nymanbolagen (som ägde Crescent). De var fem, sex i delegationen från Monark som reste runt, la ned filialer och avslutade ibland med avskedsmiddagar.
– Vi bodde i Stockholm i sex, åtta veckor och slutade i Luleå/Umeå, var på varenda krog i Stockholm och det gick ju bra. Monark betalade.
Det måste ha varit ett jobbigt uppdrag att åka runt och lägga ner filialer?
– Jo, jag minns en avskeds-middag i Eslöv. Där var en gammal kassörska som kanske var 64. Hon grät sig hela middagen igenom. Det var jädra dramatiskt, trist och tråkigt.
Men du var 19 år och fick vara med. Vad lärde du dig?
– Mycket, måste jag säga. Jag har lärt mig och formats av alla chefer jag haft runt omkring mig.
Bertil hejar på alla och känner många till anställningsnumret. Totalt finns det cirka 500 som jobbar på Monarkbygget. Kommunen hyr sammanlagt 6 500 kvadratmeter inklusive Teater Halland.
Hela Monarkkomplexet är på 53 000 kvm. Galvanisering, rörkaperi och förkromning har förvandlats till fräscha lokaler som är attraktiva.
Det har framtagits en skiss över en ny fastighet mellan Rydholms rostbruna hus och järnvägen. En av hans framtida idéer är att bygga ett åttavåningshus i linje bakom Rydholms fastighet där Arbetsförmedlingen finns. Skissen visar en åttavåningsbyggnad med sluttande tak mot tre, fyra våningar.
– Det är mest science fiction, men kommunen vill nog ha något som sticker ut. ”Här ligger Monark”, säger Bertil om planerna.
Snart är kallmagasinet befriat från all asbest. I höst är fastigheten befriad från 90 ton.
Det är många yrkesgrupper som väller ut från den klassiska marken som Birger Svensson skapade en bra bit utanför centrum. Sedan tidigare finns här ögonklinik, revisorer, dataföretag, restaurang med mera.
Det fanns en lång period när Monark såg ut att försvinna helt från kartan. Det fattades 1998 ett beslut om nedläggning (dåvarande ägaren Aritmos) och i stället flytta över verksamhet till Norge (Sandnäs) och Danmark (Odense). Företrädare inom företaget drev hårt på varsitt håll vad som egentligen var bäst. Behåll lackeringen, sa nån. Skicka iväg den, tyckte en annan.
– Vi var jävligt nerplattade, men vi har varit jävligt sega.
Det är många som gör anspråk på att det var de som räddade Monark.
– När vi får glänsa själva då är det vi som har räddat det. Men vi måste komma ihåg att det är fem, sex till som tycker likadant.
De ljumma vindarna sveper över industriområdet som tidigare innehöll företagsgrannar som Betongbolaget, Gunnebo, Lyftdon med flera. Bertil Andersson går kvar i fastigheterna.
Monark tycks överleva allt.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
Fakta: BERTIL ANDERSSON
Född: 1936.
Bor: Kyrkogårdsvägen.
Född: Eskilsgatan.
Yrke: Fastighetschef Monark.
Tidigare sysselsättning: Kooperativas chark (Östra Långgatan, nuvarande Stantons) samt biljettrivare på Capitol – båda sysselsättningarna som ung.
