Det är förstås en fantastisk upplevelse att hänga med när Emanuelsson guidar en runt i Veddige. I hand har Bosse överlämnat ett nästan 40-sidigt kompendium med bilder och information om alla möjliga verksamheter som bedrivits i samhället. Rundan kan börja.
– Jag har varit intresserad av historia sedan jag gick i småskolan, säger han.
Det är lätt att tro att den enda livsmedelsbutiken är den som ligger bredvid pizzerian. Fortfarande kan kanske någon lite slarvigt kalla dagens Hemköp för Knallens. Sedan tar historiekunskaperna stopp kring alla dessa butiker som funnits i Veddige. Vi stannar till på strategiska platser i villasamhället – som en bit bort från Vidhögeskolan Här låg en butik och en massa gårdar som spreds över bygden i tiden kring laga skiftet.
Kantagården drevs 1870-72 av Johannes Johansson. Handelsbetjänten Sven Adolf Hansson tillträder men emigrerar till Amerika 1881. I dessa tider var mycket ovisst. Järnvägsstationens placering var inte bestämd. Och det var viktigt att veta var stationen skulle ligga för att få bästa tänkbara strategiska läge.
Hallands Fruktaffär hade en rejäl verksamhet i anslutning till stationen. All frukt som växte i Veddigebornas trädgårdar samlades in på kvällstid och togs om hand av byns verksamhet. När importen av exotisk frukt inleddes (bananer och apelsiner) avvecklades sakta men säkert intresset för svenskt närodlat.
Vi får lära oss att den gala handelsföreningen kom till ett bittert slut när inköpt surrogat för kaffe fick kasseras. Efter första världskrigets slut kom åter riktigt kaffe in i butikerna. Tidigare nöjde sig folket med att göra kaffe på ekollon. Det skulle kunna bli en ny lyxig gårdsbutik i framtiden: Kaffe av ekollon.
Veddige Nya Handelsförening bildades (det fanns redan en annan liknande förening en bit bort). Oscar Molander startade och driftige Sven Engberg blev biträde. Han är mannen som bidrog till att Strängbetong kom till 1958.
Vi har kommit till en tid som är synnerligen alltför modern för att beskrivas i den här artikeln.
Handelsföreningen är stängd och blev loppis som i sin tur blev en ekonomisk grundsten för kommunens enda ishockeyförening Varberg Vipers.
Kring jul kommer Bo Emanuelssons sista bok (säger han) om Veddiges utveckling.
– Det är ont om papper på tryckeriet, men de pratar om den 13 december, säger Bo Emanuelsson när vi lämnar honom vid Veddiges uppiffade torg.
Det Bo Emanuelsson inte vet om Veddige är knappast värt att veta. 91-åringen visar runt vid verksamheter som funnits i Veddige. Snart kommer hans senaste bok om Veddiges utveckling från kyrkby via aktiv järnvägssamhälle till industrisamhälle. I bakgrunden syns förra handelsföreningen som numera är Varberg Vipers loppis.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
