Julen närmar sig med stormsteg. För många är det en högtid förknippad med kärlek, glädje, gemenskap, gåvor och god mat. Men så ser inte verkligheten ut för alla varbergare.
– Många människor är ensamma i vårt land och i vår stad, och julafton är inget undantag, säger Kristina Holmkvist, diakon i Varbergs församling.
På julafton öppnas portarna till kyrkans församlingshem på Sveagatan 24, och alla som vill fira jul tillsammans är välkomna. Det vankas julmat, musik, tomte och mycket mer.
– Vi delar ut julklappar också, men allt det där kommer egentligen i andra hand. Det är gemenskapen som är det viktiga. Ingen ska behöva känna sig ensam på julafton, säger diakonen.
Många ställer också upp som volontärer – och enligt Kristina Holmkvist är de fler i år än någonsin tidigare.
Julklappar och sopplunch
– Det är väldigt många som har frågat om de kan få hjälpa till. Jag tror att det är en effekt av pandemin, att man omprövar vad det är man vill med julafton. Det är också roligt att det är så många barnfamiljer som är med i år, och inte bara behövande. Man vill att barnen ska får ut något mer av julen, inte bara ett hav med klappar.
Vem som är med för att hjälpa till och vem som kommer för att den är ensam, det är det ingen som vet.
– Varför man kommer till oss är inte viktigt, gränserna mellan människor suddas ut. Det är väldigt fint, säger Kristina Holmkvist.
Svenska Kyrkan är dock inte de enda i Varberg som är engagerade i sina medmänniskors jul.
Pingstkyrkan kommer att dela julklappar till ett hundratal hushåll i kommunen, Lions i Varberg har samlat in gåvor till ukrainska familjer på flykt och på julafton bjuder Frälsningsarmén på traditionsenlig sopplunch i sina lokaler på Östra Vallgatan.
De senaste fem åren har föreningen Unite People också anordnat julfirande för barn och ungdomar i Varberg.
”Ger mig så otroligt mycket”
– Från klockan 12 på julafton öppnar vi dörrarna på Mittpunkten. Det blir godis, julbord, julklappar, jultomte – hela paketet, säger Adnan Bainca, föreningens grundare.
Det brukar komma ett 60-tal ungdomar, berättar han. Många av dem med utländsk bakgrund.
– Jag kommer själv ihåg hur det var när man kom tillbaka till skolan efter lovet och kompisarna frågade vad man hade fått i julklapp och vad man hade gjort. Då skämdes jag, eftersom vi inte firade jul, och det vill jag inte att någon annan ska behöva uppleva.
På Mittpunkten kommer det att finnas godis, julmat, tomte, klappar och ”en jävla massa bakelser”, berättar Adnan Bainca.
– Vi kollar på Kalle också. Inte för att någon vet varför, men vi gör det, säger han och fortsätter:
– Vi vill att alla ska få känna samhörighet på julafton, och att se hur uppskattat det är och hur glada ungdomarna blir – det ger mig så otroligt mycket. Det är den bästa julklappen.
