Världen utanför husväggarna pågår som vanligt. Men en trappa ner i Jennie ”Kollijox” Blomkvists källarstudio öppnar sig en portal till ett helt nytt universum. När lampan tänds riktas hundratals blickar mot dörröppningen. Porslinsdjur, obskyra leksaker, Lego-gubbar och actionfigurer blickar ut över bildmekanikerns arbetsbänk som är centrerat i rummets mitt.
– Det här är mitt space. Här nere vill jag helst vara ifred, men det får jag inte alltid. Är det inte barn så är det hundar. Alla vill vara här nere med mig. Men det är inte så konstigt – det är jättehärligt att vara här, säger Jennie Blomkvist.
Fint och fult
Bildmekaniker är den titel som stämmer bäst överens med Jennies jobb. Hon är frilansgrafikern och konstnären som går under namnet ”Kollijox”, ett alias som också sätter ord på hennes arbetsmiljö.
– Kollijox för mig betyder ’lite allt möjligt’. En röra. Det är högt och lågt, precis som här nere bland prylar, papper och grejer. En salig blandning, ett ihopkok, beskriver hon.
På arbetsbänken har en häst i porslin klätts om i tidningspapper för att sedan porträtteras i ny skrud med papper och penna. Gamla fönsterhundar lär sig nya tricks när de målas av.
– Varje gång jag ser en figur dyker en sorts historia upp i huvudet. Det kan vara en berättelse som jag kan jobba vidare på, säger hon.
Den kennel av olika djur, figurer och karaktärer som finns i samlingen beskriver Jennie som ”fnula”, ett slags mellanting mellan fult och fint.
– Det är en mix. Om jag går på loppis brukar jag oftast hitta något ”fnult”. Jag behöver inte leta, för det är ingen annan som vill ha sakerna. Men det är inte vilken skit som helst, det är bra skit. Det måste finnas lite humor och svärta för att jag ska fastna för en grej. Prylen bara står bara där och jag måste rädda den, berättar Jennie.
”Vill ha allas gillande”
Det som nu tar form i källaren och på Bruket, där konstnären också huserar, kommer inom sinom tid att pryda Hamnmagasinets lokaler. I januari 2021 är det vernissage för Jennies första utställning i egen regi.
– Jättekul och skitläskigt. Jag ser det som en stor utmaning. Det har tagit lite knappt hundra år från att jag gick i konstskola till att ha en helt egen utställning. Det var dags att utmana mig själv. Jag är ingen blyg person, men i sådana här sammanhang blir jag det.
Under utställningen kommer bland annat avmålade porslinsdjur, bokmärken och poetiska ordkreationer finnas för allmän beskådan. Som en trogen följeslagare hänger motiv med prydnadshundar med.
– Hundarna har utvecklats till att bli mitt sätt att försöka ta plats, precis så som man ger kommando till en hund. Och jag är lite som en hund, man flåsar runt och vill ha allas gillande hela tiden, vilket är ganska omöjligt. Man kan inte påtvinga någon det, så det gäller att gilla det man själv gör och vara helt ’fine’ med det.
Vad inspirerar dig?
– Allt. Jag kan gå ut utanför huset och få syn på ett nedtrampat tuggummi som för mig ser ut som en figur på något sätt. Så kan en dag börja och sen är jag igång.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
Fakta: Jennie Blomkvist
Ålder: 50 år.
Bor: Varberg.
Familj: Sambon Fredda och barnen Fideli, 18, Viggo, 15 och Jill, 12. Hundarna Zeke och Frasse.
Gör: Bildmekaniker och frilansande grafisk designer. Arbetar med projektet skapande skola tillsammans med en konstnärskollega.
Studio: I husets källare och på Brukstorget.
Aktuell: Med egen utställning som har premiär i januari 2021 på Hamnmagasinet.
Rädd för: ”Så många grejer. Jag är sjukt höjdrädd men jag har hoppat bungyjump på Nya Zeeland”
Vad vet du idag som du önskar att du visste när du var 15 år?: ”Att det ordnar sig (skratt)”
