Årets vinter är ovanligt kall och för den som saknar bostad ställs situationen på sin spets. Per Nilsson, 61, och Per-Åke Sällström, 60, har båda boende för tillfället men har under perioder varit bostadslösa.
– Nu bor jag i en stuga som en vän fixade åt mig. Där har jag haft flera hemlösa boende hos mig för att de inte ska dö helt enkelt, säger Per-Åke Sällström.
Vännen frös ihjäl
För några år sedan förlorade han en hemlös vän som frös ihjäl inne på Torggrillens toalett.
Per Nilsson bor på Mäshult där han har ett eget rum men delar kök och dusch med andra.
– Jag bor hellre där än tältar men söker också efter egen bostad. Men det är inte det lättaste, säger han.
Sov utomhus
Per-Åke Sällström blev först hemlös efter att ha separerat från en kvinna där hon stod på bostadskontraktet. Först bodde han en tid hemma hos sin mamma men när hon blev för dålig stod han helt utan bostad. Under ett par års tid sov han utomhus eller hos kompisar innan han fick hjälp av socialen med ett boende på ett vandrarhem.
– De betalade 16 400 kronor i månaden för det boendet. Jag tänkte i mitt stilla sinne, hade det inte varit bättre att de hyrt en etta för mig.
Även Per Nilsson som har missbrukat alkohol bodde ett tag på vandrarhem i Kuggavik men det var inget för honom. Nu bor han på Mäshult och tar ofta bussen in till Varberg där han hänger runt Gallerian och snackar med folk för att få dagarna att gå. Helst skulle han vilja ha ett jobb eller någon form av sysselsättning.
– Jag är en social person och skulle vilja vara stödperson på ett äldreboende. Ett tag gick jag till Östergården och satt och pratade med de äldre. Det var jättetrevligt men coronan ställer till det.
Blev påkörd två gånger
Han har tidigare arbetat inom jordbruk och skogsbruk men för två år sedan blev han påkörd inte bara en utan två gånger inom loppet av några minuter. Det var en regnig dag och först blev han påkörd av en person i en A-traktor. Han ramlade ut i gatan och blev påkörd ännu en gång av en bil som kom från andra hållet. Själv minns han inget av händelsen. Han låg i koma i fem dygn och fick sedan stanna på sjukhuset i två och en halv månad.
– Då hade jag bra boende. Vid den tiden bodde jag på vandrarhem men det var betydligt billigare på sjukhuset och där fick jag dessutom både mat och mediciner, säger han.
Per Nilsson har bestående men av de skador han ådrog sig vid denna händelse och är därför numer i behov av rullator för att ta sig fram.
Även Per-Åke Sällström har bestående fysiska skador av gatans hårda liv. Hans ena hand är mer eller mindre obrukbar efter att han ramlat och brutit den illa.
Var brukade du sova under den tiden du var hemlös?
– I parkeringshus eller i Societetsparken till exempel, ställen där det fanns någon form av skydd från väder och vind, säger Per-Åke Sällström.
Han är utbildad undersköterska med en bakgrund kantad av missbruksproblem. Nu har han sysselsättning via arbetsmarknadsenheten.
– Jag har tänkt att om jag vinner en miljard, då ska jag bygga ett hus här i Varberg för alla hemlösa.
Enligt Varbergs kommuns årliga räkning var 75 personer utan socialt kontrakt år 2020. År 2019 låg siffran på 62 personer. Socialt kontrakt innebär att en person får hjälp av sociala myndigheter för att få bostad eftersom de inte har möjlighet att få ett eget bostadskontrakt.
LÄS MER:Politiker oeniga om hemlöshet
