Skivaffärer är lika sällsynta som isbjörnar i svenska medelstora kommuner. En efter en har de försvunnit. Mellan Göteborg och Malmö finns troligtvis inte en enda skivbutik där du kan köpa en nysläppt platta.
Det går inte längre att hugga ett skivsläpp på utgivningsdagen i en vanlig svensk stad. Ingen tar med automatik hem nya releaser till butiken. Hela den marknaden är förflyttad till näthandeln.
Stabilt intresse
Skivmarknaden för begagnade plattor håller en någorlunda stabil nivå de senaste åren. När LP:n fasades ut i slutet av 1980-talet och CD:n tog över, trodde ingen på en marknad för vinylplattan.
Det blev precis tvärtom. Den kompakta disken har överlevt till stor del av medelålders män som längtar efter återutgivningar och dyra boxar av klassiska LP-skivor som är sönderspelade eller kanske inte längre går att få tag på. Outgivna versioner av demoversioner, slarvinspelningar och hafsverk är sedan många år attraktivt för dessa herrar.
De blir yngre
För det tycks fortfarande vara män som dominerar skivförsäljningen. Tjejer kunde ofta vara med som sällskap och mest undra ”är du inte färdig och kan vi inte gå snart?”
Det där håller dock på att ändra sig enligt Marko Runne, 53 - helsingborgare och skivhandlare sedan många år.
– Jag skulle gissa på att förhållandet är 80/20 mellan könen, säger Marko, som på senaste skivmässan i Jönköping riggade upp 42 skivbackar.
– Det har blivit fler och fler yngre människor. För fem, sex år sedan var medelåldern 40 plus. Det har ändrat sig. Det kommer många fler yngre, både tjejer och killar.
Undviker trängsel
Att gå på mässor innebar förr trängsel och ett köande till de mest attraktiva backarna. Skivmässor i pandemitider innebär att handlarna måste sköte restriktionerna noga. Max sex personer släpps in i taget. Det innebär större utrymmen och mindre smittorisk. I Varberg finns inför helgens förbokade mässa på Folkets Hus bara en tid över.
– Kommer det folk, så får de stå i kö och släpps in varefter folk går ut, säger Marko.
Marko har sysslat med skivmässor sedan han växte upp. Under tiden har han drivit en butik i södra delarna av Helsingborg.
– Det där har man saknat i ett år. Det är väl samma folk som kommer in i butiken som går på skivmässor. Folk handlar ju på nätet och vi säljer också bra där, men det är alltid roligt att träffa kunderna.
Vad är det som drar mest i skivbackarna?
– Hårdrock först och främst. Alltid. Det finns en kategori människor som aldrig slutar att samla och skaffa nytt.
Digitalt har blivit lättillgängligt och folkligt.
– Jag bojkottar digitalt. Jag minns när kompisar började ladda ner. Det var ointressant för mig. Jag vill ha något fysiskt att hålla i, oavsett om det är en CD, vinyl eller kassett. Jag lyssnar fortfarande mycket på kassett på kontoret när jag sitter och jobbar.
Var köper du dina nya skivor?
– Jag köper in från diverse små skivbolag som jag har kontakt med. Vi kan inte köpa från Warner och likande, för det finns ingen avans.
Storbritanniens utträde ur EU har medfört stora påslag genom dyrare frakt och tullavgifter.
– Det går inte att ta något från dem längre. Tull och frakt äter upp allt, säger Marko.
Vad har branschen för framtidsutsikter?
– Det finns fortfarande mycket begagnat där ute. Problemet är kvaliteten. Jag åker runt och tittar på många samlingar men det är inte alltid jag köper något. Det var ju inte därför man köpte skivor på 70- och 80-talet för att det skulle inbringa pengar. Man köpte musik för att lyssna på den.
Vilken var den första skivan du köpte?
– Första jag köpte måste ha varit en Hurriganesskiva. Jag är ju finne och det tillhör. Det måste ha varit 1975 eller någonting.
Marko Nurmi driver en butik i Helsingborg med hade tidigare en butik i Falkenberg. Det var under en period av tidiga halvan av 1990-talet.
Vilken skiva hoppas du fortfarande få i din hand?
– En drömskiva är en skiva från engelska bandet Complex, psychedelica från 1971. Originalet är privatpressat och finns i 99 exemplar eller nåt. Den kostar omkring 120 000. Men jag har en kompis som har den och har sett den på en skivmässa i Holland.
Vilket fint jobb du har.
– Det är skitskoj.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
