Vad kommer vi få se av dig i filmen?
– Jag representerar skiddelen. Filmen börjar dessutom med mig i en segelbåt när jag seglar 600 sjömil från Väröbacka till Ålesund. Jag har gjort världstouren i friåkning i skidor i fem år och kände att jag inte inspireras lika mycket av det längre. Segling var ett nytt element som jag ville påbörja för att hitta ny energi till skidåkningen. Alla utövare möts sedan upp i Norge där vi tillsammans utövar surfing, skidåkning och kite bland annat.
Jag misstänker att det är surfing och skidåkning utöver det vanliga man får se?
– Ja, precis. Surfingen spelas delvis in i Tahiti under valsäsong. Då lyckas de filma medan kitesurfaren surfar med två valar, samtidigt som en djupdykare dyker ner och leker med en valunge. I mitt fall är det framförallt skidåkningen som är utöver det vanliga. Vi flyger helikopter och kommer till ställen som ingen annan gör och är på rätt plats vid rätt tillfälle. De stora actionscenerna spelas in i alperna.
Hur var det att spela in filmen?
– Det var väldigt kul. Dels för att den kommer till Sverige och jag får visa på hemmaplan vad jag har gjort de här åren. Det här är min fjärde film med filmteamet, och filmskaparen är en karaktär i sig. Det är ett oorganiserat kaos kan man säga.
Fanns det några möjligheter att utöva extremsport i Väröbacka när du växte upp?
– Haha, nja, Ättehögen är väl Väröbackas högsta berg. Jag bodde i Schweiz tills jag var sex år och fick min skidgrund där. I Väröbacka odlades skidintresset mer eftersom jag inte fick utlopp för det, så då började drömmen om att få bo där det faktiskt finns snö växa. Jag spelade både fotboll, bandy och hockey och fick väldigt bra kroppskontroll genom de sporterna.
Vad har du på gång härnäst?
– Det som är så coolt är att seglingsresan ledde till att jag och min flickvän ska öppna en ski-lodge i Norge. Det var en ren slump. När jag kommit fram till Ålesund kom min flickvän på besök och vi seglade in i Hardangerfjorden. Jag satt och mediterade utanför vad jag trodde var ett servicehus till gästhamnen och glömde min plånbok. Det visade sig vara en äldre dam som bodde där som hittade plånboken och kontaktade mig. Hon sa "ni borde driva mejeriet" som det heter. Så efter julfirande hemma på gården i Väröbacka åker vi och startar upp det.
