Varbergs Tennisklubb är inte speciellt van vid att spela om titlar i mästerskapssammanhang för ungdomar. Senast det hände var 2002, då Johanna Larsson vann som tolvåring. Desto större utdelning har klubbens veteranavdelning presterat genom åren. Det är ett ständigt återkommande guldregn över klubbens äldre racketfrälsta filurer. Felicias tränare Micke Henriksson segrade i nyligen i NM tillsammans med Melker Ekberg
Nu briljerar även ungdomen i Varberg. Efter flera års traskande och kuskande kring Sveriges alla tävlingar kom resultatet Felicia väntat på. Felicia Bäck och Filippa Larsson (Fair Play, Malmö) spelade hem FD 18 efter en mödosam väg till framgång.
– Vägen dit var upp och ner. Vi har inte kunnat träna så mycket ihop, säger Felicia.
Att para ihop ett slagkraftigt dubbelpar är inte lätt.
– Vi hittade varandra när hon var här och spelade. Det kändes skitbra. Vi matchade varandra. Det finns inte så många tjejer från Varberg som spelar.
Det betyder att man hittar sina tävlingspartners när man är ute på turneringar.
– Alla är kompisar, hävdar Felicia.
Är det lätt att vara kompisar när man tampas mot andra och kanske blir lite grinig?
– På banan är det liv eller död. Efteråt kan det vara lite stelt sådär, men vi bor ju ihop.
Äventyret i Falun blev en tävling som slog allt annat. Felicias främsta placering tidigare är en plats i kvarten. Det skulle kunna ha skitit sig på vägen den här gången också. Två av fyra matcher på vägen gick till match-tiebreak. Det innebär att tredjesetet byts mot ett avgörande först till tio och två bollars marginal.
– Vi var inte överlägsna på något sätt.
Vad är det som avgör när det är så jämnt?
– Det är hjärnan som avgör, att man tar det lite lugnt.
Just tålamod har inte alltid varit Felicia Bäcks starka sida. Hon avskyr långa bollar och är ovanligt offensiv i sitt spel. Hon kan bli lite för vild i satsningarna.
– Hon vill helst avgöra med en rymdraket, säger tränare Micke Henriksson som sitter och lyssnar bredvid.
– Mitt tålamod brukar inte vara så bra om jag ska vara ärlig.
Micke förklarar att motståndaren kan påverka det egna humöret.
– Vissa spelare kan man bli stressade av.
Micke har tränat Felicia i många år nu. Eftersom han inte var med drabbades även han av en form av stress.
– Vinst trodde nog inte jag på, men när jag såg finalen så visste jag att det fanns en chans.
Det sägs att Micke gömde sig på en ytterbana och hamnade i någon form av radioskugga. Sedan kom beskedet. Felicia vann.
– Vi smög iväg och satt vid bana fem. Det var nära lipen, då, medger Micke.
Vi sitter i tenniskaféet i Lejonhallen på Håsten. Det är tyst i stugan förutom folket som flyttar om bord.
Felicia har redan blivit firad av klubb och vänner. Vardagen kan åter närma sig. Allt ska gå tillbaka till det normala. Men det är ändå inte riktigt det lugn som det skulle kunna vara. I dagarna ska Felicia fixa en presentationsfilm inför ansökan till college i USA. Det är dit hon vill.
För närvarande går Felicia tredje året i en idrottsklass på Peder Skrivare skola. Klasskamraterna är ungdomar som satsar på sin idrott – som fotboll och innebandy. Trots det har det varit besvärligt för Felicia att komma i från för att spela de tävlingar som krävs för att utvecklats. Förståelsen för satsningen och vad som krävs är aningen osmidig.
– Jag läser ju och tar igen det jag missar, säger Felicia som hoppas på en form av förståelse.
Tennisen i sig är inte så helg- och kvällsbunden som många andra idrotter.
När man är i din ålder, kan en tänka sig att det är lätt att falla ifrån?
– Gud, ja, Jätteenkelt. Jag tror att de flesta känner att de inte hänger med. Det blir förluster och så kommer det annat.
Vad säger man nej till? Att festa?
– Nej, men jag tycker att tennis är så himla roligt. Det handlar också mycket om vem man umgås med. Jag går ju i en sportklass. Alla sportar och håller på och det är bara fester ibland. Men alla tar ju sin idrott på allvar. Jag tänkte dra till Lidköping (riksidrottsgymnasium) men jag kände mig inte så mogen. Jag är så hemmakär.
Henriksson träder in.
– Det är viktigt att känna att man får båda delarna, att inte behöva gråta sig till sömns och känna att man missar nåt.
Du känner att det här är det perfekta livet?
– Ja, nu måste jag säga att jag mår väldigt bra.
College i Florida kan bli nästa mål.
– Men jag kan vänta nåt år.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
Fakta: Felicia Bäck
Född: 2003.
Bor: Norrdal, Varberg.
Sysselsättning: studerar tredje året på Peder Skrivares skola.
Började spela tennis: som sexåring, seriöst sedan jag var 12..
Senast lästa bok: Svenskabok på skolan. Jag läser inte så många andra böcker.
Musik just nu: Ejnár.
Aktuell: nybliven svensk mästare i flickdubbel 18 år tillsammans med Filippa Larsson.
