Under året blev han den första någonsin att vinna alla fyra lopp i ”Swedish hundred mile challenge” under samma säsong. Dessutom var han den ende att springa över 25 mil i så kallade 24-timmarslopp, vilket han gjorde två gånger om.
– Det är smickrande att folk visar intresse för det man gör, säger Magnus Rabe om utmärkelsen.
Den otroligt krävande grenen 24-timmarslöpning, där deltagarna kort och gott springer så långt de hinner på 24 timmar, är dock inget Magnus Rabe sysslat med tidigare säsonger.
– Jag halkade in lite på det faktiskt och jag vill slutföra det ordentligt genom att få dra på mig landslagskläderna och springa EM i Verona i höst, säger Magnus Rabe som skulle sprungit VM i 24-timmarslopp i höstas om det inte hade ställts in.
LÄS MER:Han njöt under den ofattbara distansen
I grunden är han trail-löpare där loppen löps i terräng och i regel ”bara” är runt 16 mil. Han säger att det är äventyret att springa i naturen som fått honom att älska sporten som är en speciell utmaning för både kropp och sinne.
– Det är en mental resa när man kommer upp i så långa distanser. Efter att man har sprungit i tolv timmar så händer det något i huvudet. Då springer man bara med huvudet och inte kroppen.
Hur övertalar du kroppen att fortsätta då?
– Jag har inget direkt mantra men jag brukar tänka att jag scannar igenom kroppen långsamt kroppsdel för kroppsdel. Antingen kontrollerar jag en kroppsdel i taget om jag börjar få ont eller så fokuserar jag på att slappna av kroppsdel för kroppsdel.
Hinner springa ett par mil när barnen tränar
Man kan tänka sig att en person som är bäst i Sverige på en så extrem sport som ultralöpning behöver viga all sin vakna tid åt det. Så är dock inte fallet för Magnus som kombinerar sin elitkarriär med heltidsjobb och en familj med fru och tre barn.
– Man får försöka väva in det i livspusslet. Det blir många träningspass tidigt på morgonen och sent på kvällen.
Att barnen har valt att träna just gymnastik är något som underlättar för Magnus.
– De har såpass långa träningar, två och en halv timme, så då hinner jag springa ett par mil under tiden.
Vad tycker de om ultralöpning?
– De tycker att det jag sysslar med är lite udda. Det är inte så lätt att komma och titta på ultralöpning heller. Där har 24-timmarsloppen funkat bättre eftersom man springer runt och runt på en löparbana. Senast jag tävlade i Växjö kunde de komma och titta, gå och bada, komma tillbaka, gå på restaurang och komma tillbaka och titta lite till.
Elitsatsningen behöver också balanseras med jobbet som projektledare på hamn- och gatuförvaltningen på Varbergs kommun.
– Det funkar bra. Kollegorna tycker väl att det är lite intressant att fråga om det för man måste ju ha en skruv lös för att hålla på med det här.
Ryggdunkar och uppmuntran
Att finna det främmande med löpare som springer över 16 mil eller springer i 24 timmar är kanske inte så konstigt. Enligt Magnus Rabe är ultralöparna också en rätt så unik grupp.
– Alla tävlar först och främst mot sig själva och inte mot varandra. Det är inte de här vassa armbågarna som man kan stöta på på kortare lopp. Alla pushar varandra och springer man om någon så ger man den en ryggdunk och lite uppmuntran istället.
Förutom EM i 24-timmarslöpning i höst vill han ta sig utomlands på tävlingar där Ultra-trail du Mont-Blanc i Alperna står högst i kurs.
Du är 39 och har gjort din bästa säsong precis. Hur länge kan du hålla på?
– Det är vanligt att folk är som bäst runt 43-44 inom ultralöpningen så från det perspektivet kan jag hålla på länge till men jag kommer fortsätta så länge jag tycker det är roligt.
LÄS MER:Rabe vann Kullamannen
