Rutinen regerar – Leena kan ännu

Hennes fabrikation på fotbollsplanen innebar i år ett mål per match.

– Jaså, jag har faktiskt ingen koll, men det var väl ganska bra. Jag har mest spelat när det passat med lillan. Har varit så himla kul och det har ändå blivit en del matcher.

Ser du dig som en vass målskytt?

– Nej, det gör jag väl ändå inte. Jag har mer varit en defensiv mittfältare. I år har jag haft två mål. Dels vill jag hålla mig i form efter graviditeteten. Fotboll är det jag gillar mest som träningsform. Jag vill visa de unga tjejerna hur det är att spela damfotboll. Många har kommit från flicklaget. De måste steppa upp. Det har hänt jättemycket sedan i våras.

Du fyller väl 33 i år?

– Ja, i dag faktiskt. Jag har fått en ny babblarebok och lite sånt. Man kan ju undra vem det är som fyller år.

Fortsätter du spela nästa år?

– Jag tar ett år i taget sedan några år. Det beror på livssituationen, hur mycket man hinner träna med familj, jobb och allting. Sedan hoppas jag få någon sorts roll i klubben. Tränare blir jag absolut inte. Det är jag inte mogen för. Jag vill fortfarande spela själv.

Vem blir arvtagare när du abdikerar som måldrottning?

– Jag har ingen jättebra koll på de andra lagen, men jag kan bara säga att Emilia Elisson och Lilly Borgman har verkligen visat sig i A-laget och lyft laget. I Valder är det väl Ebba Lundberg som är vass. Det finns ju talanger, absolut. Hoppas att vi får behålla dem i Varbergslagen så att de inte försvinner för tidigt.

De äldre dominerar.

– Jo, så är det väl. Har man spelat högre upp så gör det mycket i de lägre divisionerna. Hoppas givetvis att de yngre snart börjar dominera. Jag kan bli förbisprungen. Men det är bara kul. Att de ställer krav och börjar våga.

Du blir inte arg ?

– Nej (skratt), jag blir bara förvånad och glad och tänker att nu ska jag skärpa mig.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

Micael Andersson

micael.andersson@varbergsposten.se