Sofia Phakdeeyut, BK Falkenberg, avslutade SM-veckan med att säkra en bronsmedalj i fristil dam 57 kilo. Detta efter att ha besegrat Maria Willumsen, en motståndare hon aldrig mött tidigare, i bronsmatchen.
– Innan matchen var jag jättenervös och låg under med 0-4 i inledningen. Men jag fick in ett jättebra grepp och fick ner henne på fall efter två minuter och 45 sekunder. Då slår domaren i mattan, säger Sofia Phakdeeyut och fortsätter:
– Det fattade jag inte först men sen insåg jag att jag hade vunnit. Det var otroligt. Det var nästan som att vinna en guldmedalj. Jag var jätteglad.
Men vägen till medalj var inte lätt med elva anmälda i klassen. Hon förlorade den första matchen med 0-10. Men vann den andra matchen mot Nanny Jönsson, Dalby BK, med 7-6 innan hon fick göra upp om bronset.
– Det var tufft att ta sig dit om jag säger så. Därför är jag väldigt nöjd.
26-åringen fick dessutom ta emot ett fair play-pris under SM-tävlingarna.
–Jag fick de för att de var så imponerade över att jag fortfarande är igång. Jag är ju ensam tjej i klubben som kämpar på, så det blev jag också väldigt glad över.
– Vi får se hur länge jag håller på, det börjar ta emot om man säger så. Man försöker hitta motivationen. När man är ensam tjej är det svårt att hitta sparring så det är ganska tufft att hålla igång. Förhoppningsvis blir det något år till.
Tindra Dalmyr, Varberg Bois Brottning, tog hem silvret i samma viktklass.
SM-veckan fick dock en sur avslutning för Varbergsbrottaren Oskar Johansson. Efter en jämn final fick han nöja sig med SM-silver, efter att ha förlorat med knapp marginal.
– Om domaren tycker man är för passiv delar den ut ett poäng till den som är mer aktiv. Jag var mer aktiv första perioden och fick då ett poäng med mig. Andra perioden tyckte de han var mer aktiv och då fick han en etta. Och eftersom han fick sista ettan vinner han på det.
Något som lämnar en sur eftersmak.
– Det känns inte så jättebra. Det är som de säger: Den största förloraren är den som förlorar finalen. Det finns inte så mycket mer att göra. Det är bara att blicka framåt och ta det nästa år.
På tal om nästa år är Oskar Johansson redan i farten igen. När HN når honom sitter han på Frankfurts flygplats, med siktet inställt på Kroatien. Där väntar bra sparring i form av internationellt motstånd.
Är det något särskilt du kommer slipa på under träningslägret nu?
– Ja, absolut. Jag, min tränare, min före detta tränare och landslagstränaren – som jag flyger med nu – har diskuterat och pratat vad jag kan förbättra och vad jag kan göra bättre nästa år. Det finns en del småsaker att slipa på.
