Landets befolkningsstruktur har förändrats. Internet och den tekniska utvecklingen har lett till nya raffinerade metoder både för gärningsmän och polis. Gängkriminaliteten har tagit över både ett antal svenska orter och hela det politiska samtalet. Samtidigt har vardagsbrottsligheten (faktiskt) minskat, parallellt med att förväntningarna att polisen ska prioritera småstölder och inbrott har hamnat nere i källaren.
Om den nuvarande regeringen får bestämma kommer brottsbalken att genomgå en allomfattande skönhetsoperation lagom till att pensionsåldern närmar sig. En utredning har just sjösatts, som ska ledas av riksåklagare Petra Lundh och redovisas senast den 31 juli 2025. Utredningen ska innefatta en översyn av straffskalor, straffmätning och val av påföljd. Regeringen vill se en fokusförflyttning från gärningsmännen till brottsoffren. Straffen ska skärpas. Mängdrabatten ska väck och fler ska dömas till fängelse. Länge. Och innan de döms ska de vara häktade.
Mördarna kommer att få strängare straff även om ingenting i praktiken blir bättre för det, vare sig för samhället eller enskilda, utan för att det är moraliskt riktigt. Idag finns ett större mått av effektresonemang, rehabilitering och beaktande av det enskilda fallet vid straffmätning. Men givet vår samtids allvarliga brottslighet tycks samtliga större partier vara ense om att något måste göras och att detta ”något” bör översättas med ”tuffare tag”.
Utredningens uppdrag vittnar om en ambitiös plan, som kommer att behöva innefatta nybyggda fängelser och mer skattepengar för att finansiera alla dessa vistelser. Regeringen kommer också behöva förklara för väljarna hur det utanförskap som ett långt fängelsestraff innebär är tänkt att hanteras från samhällets sida.
Tidsramen är ambitiös – eller huvudlös om man så vill. Att möblera om hela brottsbalken är ingen enkel sak. I alla fall inte om slutresultatet ska bli bra. Den omarbetade lagen kommer sannolikt att behöva godkännas av den regering som tillträder efter valet år 2026. Därför vore det välbehövligt om Tidö-partierna i vart fall involverar Socialdemokraterna i arbetet, för att inte riskera att det färdiga förslaget hamnar i papperskorgen.
En omarbetning av brottsbalken är nämligen fullkomligt nödvändig. Vid straffmätning måste olika brott kunna relateras och graderas i förhållande till varandra. Men under sextioett år har regeringar kommit och gått, olika brottstyper har varit föremål för politisk debatt och det har duttats och lagts till. Nya brott har införts och straffskalor har skärpts i omgångar. Brott som narkotikabruk, förtal och olika typer av våldsbrott har fått alldeles egna behandlingar från en knådande lagstiftare, vilket har gjort att andra, mer bortglömda, delar av brottsbalken har upplevts som orättvist lindriga. De långsiktiga konsekvenserna av en brottsbalk som saknar sans och proportionalitet är långt värre än de kortsiktiga vinsterna av att fortsätta sy lapptäcket efter den tillfälliga debattens nycker.
