Svar
på ”Halvera jordens befolkning”
Nu har jag skrivit några inlägg över ett par års tid och som djupt hänger samman. Och här finns läsare som är lite mer insatta och kan börja ana en genomgående tråd - men bara ana (och förnimma). Senast skrev jag om "Svarta Svanar" (publicerad 27 juni i år) och där jag själv tagit bilden på vilda sådana i Skåne 10 april 2023. För - en hel flock ser ut att landa in...
Björn, du skriver om jordens överbefolkning och är av meningen att vi måste bli färre. Jag är av en annan mening – men våra tankar står inte i motsats till varandra – tvärtom! Förstår problematiken.
Vårt västerländska tankesätt bygger i hög grad på motsatstänkande. Några har "helt rätt" och andra anses ha "helt fel". Vinnare och Förlorare. Och, "krossa motståndaren". Inte bra.
Vi bör nog tänka oss för när vi ser framåt och låta det där "dinosaurie-tänkandet" (allas konkurrens mot alla) tona ned över tid och bättre försöka förstå vad som lär stå skrivet i Havamal: "Människa är Människas glädje". För det kommer och måste få ta just "tid" – förändrande, och förnyande rörelser i rummet. Evig tillväxt på en begränsad planet borde skrivas. Evig förnyelse på en ständigt föränderlig planet. Eller som en yrkesfiskare uttryckt saken för mig: "Kultur är något som vi alla skapar och lever i gemensamt – i detta här och nu."
En god vän till mig, duktig och kunnig, påstod för mig att hela jordens befolkning får plats på Gotland – så "stor" är vår massa. Och en annan källa uppgav att hela jordens befolkning skulle kunna leva och bo på en yta som Nya Zeeland. Men jag säger som framlidne Björn Natthiko Lindeblad; - Jag kan ha fel (med dessa uppgifter).
Men som jag tidigare skrivit i HN nu i våras: "Att det liksom inte finns någon exakt kopia av oss själva utan att vi var och en är fullständigt unika och att ingen någonsin förut i historien, eller efter oss, dig och mig någonsin kommer att bli precis som du och jag."
När det tankefröet väl sätter sig i varje människas inre – vad kan tänkas hända då?
För vi bor ju i en liten speciell stad och som skulle kunna stavas Rosenfredsskolan. Tänkvärt namn och med en liten speciell historia och där jag tror att sanningen gömmer sig i Vatikanstatens "katakomber". Kanske bäst så...
För när och om vi är svaga i självkänslan och självrespekten kan vi lätt drabbas av hybris inför "stora tankar" – fast vi i grunden bara är små myror om vi både ser till planetens storlek – och tanken svindlar inför Universum.
Och vad många kanske inte tänker på i dag är att vi står inför en enorm underhållsskuld inför alla de materiella tillgångar vi har skapat. Faktor "nybygge" = 1. Faktor underhåll = 10 (minst). Och allt är skapat av människohänder - och ska underhållas om vi vill överleva.
Tror därför att varenda skapande hand kommer att behövas här framöver och att ingen av oss är födda "i onödan" men att vi ofta ställer oss frågan "varför är jag här?" (när det ser ut som det gör).
Var gång jag hälsar glatt på kassörskan/kassören i butiken, eller yrkesfiskaren som går ut till havs... börjar jag få en vag aning om just detta "varför".
Respekt och omtanke.
Dag Reuterwall
Varberg
LÄS MER:Halvera jordens befolkning
LÄS MER:Vi måste välja: Människan eller planeten
LÄS MER:Kan vi förutse befolkningstillväxten på jorden?
LÄS MER:Hur kan puttelandet Sverige visa vägen i befolkningsfrågan?
LÄS MER:Jag tror på människan