Svar
på ”Ingenting i lågaffektivt bemötande handlar om gränslöshet”, ”Klart att lågaffektivt bemötande fungerar” och ”Hårdare tag är inte heller evidensbaserat”
Man ska vara noggrann med orden. Jag påstår inte att motsatsen till lågaffektivt bemötande är högaffektivt. Själv har jag ett lågaffektivt bemötande till alla, oavsett beteende och det funkar utmärkt. Mina lärare var lysande pedagoger, goda förmedlare av kunskap. Det var en bra miljö i klassrummet.
I min förra artikel fokuserade jag på bristande arbetsro i skolan och utsatthet för lärare. Min rubrik valdes bort. Men oavsett menar jag att det finns ingen vetenskaplig metod som heter ”lågaffektivt bemötande”. Bo Hejlskov visar själv och har skrivit om att det är verksamt för barn med NPF diagnoser (Autism, ADHD, m.m.)
Hela samhället skulle må bättre av ett lågaffektivt förhållningssätt. Men barn behöver också mötas av regler och ordning, för att må bra. Jag tror att bra lärare själva kan bedöma vilka metoder som ska användas. Men jag tror också att alla inte är lika skickliga, utan kommer tillkorta gentemot en del ”stökiga” elever. Alldeles för mycket energi och inlärning går till spillo på grund av bristande arbetsro. Många värdefulla minuter går åt till att starta upp och avsluta en lektion.
Det finns många bra skolor i Sverige och många skickliga pedagoger. Men likvärdigheten brister, det finns stora skillnader mellan kommuner, inom kommunen och i en och samma skola. Så kan vi inte ha det. Alla elever får inte den undervisning de har rätt till, för att starta ett bra liv. De starka och de från studiemotiverade hem klarar sig alltid. Det är de andra som vi måste värna om. Då måste vi våga prata om allt, inklusive ordning och reda, ledarskap, direkt och lärarledd undervisning. Skollagen säger att undervisningen ska baseras på beprövad erfarenhet (evidens) och forskning. Det är en bra början.
Michael Svensson (M)
v.ordf. barn- och utbildningsnämnden
LÄS MER:Ingenting i lågaffektivt bemötande handlar om gränslöshet