Luftvärnssoldater på LV6 i Halmstad på en bild från november 2021.
Luftvärnssoldater på LV6 i Halmstad på en bild från november 2021. Bild: Johan Nilsson/TT

Vilka ska försvara oss mot angrepp?

Krigsmakt köper du dig för att kunna angripa dina grannar med. Försvarsmakt har du för att din granne ska förstå att du då inte kommer låta detta ske utan motstånd.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

ANNONS
LocationHalland|
|

Svar

på ”Alla män vill inte slåss”

Hej småbarnspappa i Falkenberg! Ja, du skriver under signatur och det förstår och respekterar jag mer än väl när vi ser till rådande samhällsklimat. Men av mig har du inga moralpekpinnar att förvänta – trots att jag är "försvarsvän" och inser att om ingen vågar sätta "stopp" – då krossas även familjelivet här!

Krigsmakt köper du dig för att kunna angripa dina grannar med. Försvarsmakt har du för att din granne ska förstå att du då inte kommer låta detta ske utan motstånd.

Och som tidigare värnpliktig "soldat" inom det svenska försvaret fick åtminstone vi lära oss en viktig sak. Uppgiften var inte att "döda" angriparen utan att sätta angriparen ur stridbart skick. Det var åtminstone teorin – i praktiken vittnar verkligheten om att så sällan är fallet.

ANNONS

Men frågan gäller ju: Vilka ska försvara oss mot angrepp? Svåra avvägningar – och som exempelvis människor som är poliser, varje dag måste ha beredskap för att hantera – för här skjuts ju ganska vilt även i vårt avlånga land. Och, ett taget människoliv är ett taget människoliv, oavsett var eller hur.

Så, hur gör vi? Skulle Churchill bara ställt dörren på vid gavel för Hitler?

Hade jag varit ung i dag så hade jag fått förbereda mig för, att med eller mot min egen vilja, vara beredd på att vara del av motståndet i någon form. Med "bössa" i handen, eller på annat sätt.

Vi är alla olika – och ändå så lika. Den mest gemensamma nämnaren för oss alla: Ingen människa jag mött har själv önskat att drabbas av våld.

Sedan något år bakåt brukar jag, och kanske några till, stanna upp klockan 12.00 varje måndag och bara hålla en stilla minut av eftertanke, kanske bön, för våldets alla offer – de som drabbas direkt – och alla runtomkring som drabbas indirekt. En fri möjlighet.

Och nu är jag inte längre människan som ska bära gevär, och det tycks inte heller du vara. Men, för min del sänder jag alltid en tanke till dem som, med eller mot sin egen fria vilja, så gör för att försvara och skydda oss alla mot angripande våld.

ANNONS

Dag Reuterwall

Varberg

LÄS MER:Alla män vill inte slåss

ANNONS